Internationella kvinnodagen infaller varje år den 8 mars. Då fylls sidorna i de olika medierna med debatter, diskussioner och analyser med fokus på det orimliga i att vi fortfarande, år 2018 lever i ett ojämställt samhälle. Men om vi ser oss omkring några dagar senare, finns de ojämlika villkoren kvar och debatten har återgått till att vara lågmäld. Jämställdhetspolitik rankas lågt av väljarna och det återspeglas av de politiska partierna. Men frågan kvarstår, vem har ansvaret för att fortsätta driva utvecklingen mot ett jämställt samhälle?
Arbetsgivarna i Sverige och Norrbotten har självklart ett ansvar.
Region Norrbotten är länets största arbetsgivare och många medarbetare är kvinnor. Därför är vårt arbete med att upptäcka osakliga löneskillnader en viktig del för att vara en attraktiv arbetsgivare, nu och i framtiden.
Varje år sker därför en genomlysning av lönerna för att säkerställa att det inte finns några osakliga löneskillnader. Det är ett sätt att tidigt upptäcka om det uppstått några skillnader som inte borde finnas där.
Regionen genomför även en årlig lönekartläggning av lika löner utifrån ett genusperspektiv för att upptäcka och komma till rätta med eventuella skillnader. Det var mycket klokt av den socialdemokratiska ledda regeringen att återinföra kravet för arbetsgivare att genomföra lönekartläggningar varje år, eftersom den förra borgerliga regeringen uppenbarligen ansåg det som onödig. Vi vet att systematiskt arbete och kartläggningar betyder att skillnader blir synliga och då kan åtgärdas.
Jag tror vi är många kvinnor som hört – lika lön för lika arbete. Lika säker är jag att vi är många kvinnor som vet vad 15:57-rörelsen handlar om. Det är klockslaget som är gränsen för när kvinnor slutar få betalt för sitt jobb. Enligt Svenska kvinnolobbyn som startade rörelsen för sex år sedan, var då klockslaget 15:51 och i år får kvinnor lön fram till 16:02. Med den mycket långsamma takten kommer Sverige ha jämställda löner först om 32 år – år 2050. Det betyder att mitt barnbarn, knappt kommer att få leva och arbeta i ett samhälle där jämställda löner är en självklarhet. Det är ju för bedrövligt!
Vad värre är att när alla inkomster under ett år, det vill säga summan av inkomst från arbete och kapital, och olika ersättningar som sjukersättning, föräldrapenning, bostadsbidrag etc räknas ihop motsvarar kvinnors genomsnittliga inkomst bara 70 procent av männens. Orsakerna är att kvinnor arbetar deltid och att kvinnor får mindre betalt för sitt arbete än män. Så arbetsgivare som inte erbjuder dig rätt till heltid eller kanske inte ens kollektivavtalens lägsta lön, är alltså inget framtidsalternativ för dig.
Rätten till heltidsarbete, att föräldraledigheten och det obetalda hemarbetet delas och utförs av båda partnerna är det som påverkar kvinnors lön, arbetstid och den slutliga pensionen. Att ”välja” rätt partner i livet kan alltså vara avgörande för hur kvinnors lön och pension utvecklar sig. Men när jag skriver ner och läser det, inser jag hur otroligt dumt, konstigt och omodernt den verkligheten är!
Det borde vara självklart att dela på vardagens innehåll efter arbetsdagens slut.