Jag har svĂ„rt att i alla delar förhĂ„lla mig till den (gröna) expansion som vi stĂ„r inför. Trots att jag vill det hĂ€r sĂ„ mycket, och trots att jag ler litegrann Ă„t hur vi lĂ€t för bara nĂ„gra Ă„r sedan nĂ€r vi pratade om vad Norrbotten behöver sĂ„ Ă€r det svĂ„rt att se framför sig hur det skulle kunna bli nu nĂ€r vinden ligger Ă„t vĂ„rt hĂ„ll. Hur kommer det framtida Norr- och VĂ€sterbotten att se ut? Hur kommer infrastrukturen att â behöva â förĂ€ndras? Hur mycket bostĂ€der behöver vi bygga, och var? Vem ska bygga? Kommer fritidshusen ocksĂ„ att öka i antal?
De flesta Àr överens om att det Àr den hÄllbara utvecklingen som Àr grunden för en framtid som vi tidigare inte sett maken till. Vi ska göra oss av med vÄrt beroende av fossila brÀnslen dÀrför att det inte Àr bra för oss, och det ganska fort. NÄgra kÀmpar emot. Det Àr naturligt. Det Àr besvÀrligt att förÀndras, och det enklaste vore ju om vi gör som vi alltid gjort. Hur stor roll spelar det för vÀrlden om Sverige lyckas? NÄgra sÀger att jorden inte alls hÄller pÄ att bli varmare, att det bara Àr naturliga variationer och att sÄna fÄr man leva med. Media speglar alla sidor som om alla sidors tolkningar och teorier var lika underbyggda.
Till detta kommer oron i vĂ„rt nĂ€romrĂ„de och nu ocksĂ„ intrĂ€det i Nato. Vilka blir militĂ€rens krav pĂ„ landets inte sĂ€rskilt efterhĂ„llna infrastruktur? Och vad fĂ„r dĂ„ stĂ„ tillbaka? Ăr det nu som Ă€ven vi som inte bara har asfalterade vĂ€gar kommer lite högre upp pĂ„ vĂ€ntelistan? RĂ€cker pengarna? Har de militĂ€ra önskemĂ„len större tyngd Ă€n de politiska â de som för lĂ€nge sedan borde sett mer till landet som en helhet men som inte ens prioriterat det gods som ska fram och som vĂ„r bruttonationalprodukt till stora delar bestĂ„r av. FrĂ„gan Ă€r ocksĂ„ om de olika intressena â gröna i olika nyanser â kommer att samverka eller motverka varann?
SĂ„ vad kommer egentligen att krĂ€vas av oss, vi som redan bor hĂ€r? Vad behöver vi göra för att jobben ska omvandlas till inflyttning? Hur ska vi fĂ„ mĂ€nniskor som aldrig varit hĂ€r att bli nyfikna pĂ„ det liv vi lever och sjĂ€lva vĂ„ga prova? Vad Ă€r det som kommer att ha betydelse? Vad Ă€r det som sĂ€ljer? Hur kan vi pĂ„ riktigt ta vara pĂ„ den hĂ€r chansen och göra bĂ€ttre â inte bara för klimatet utan Ă€ven för oss sjĂ€lva? Hur kan vi anvĂ€nda det som hĂ€nder och bygga ett bĂ€ttre, mer inkluderade, tillĂ„tande och jĂ€mstĂ€llt lĂ€n?
Jag tror att vi behöver vara spik nyktra i vĂ„r syn pĂ„ möjligheterna. Vi mĂ„ste vara med och kunna balansera möjligheter mot krav. Har man varit fattig lĂ€nge Ă€r ens kraft att stĂ€lla krav lite stukad och det Ă€r lĂ€tt att ge efter och bara se de möjligheter som mĂ„las upp. âHĂ€r kommer jobb och investeringar, var glad och tacksamâ liksom. De samhĂ€llen vi tidigare byggt â nĂ€r naturresurserna har exploaterats â har krĂ€vt att familjer har flyttat pĂ„ sig, men vi vet att det inte gĂ„r till sĂ„ lĂ€ngre. Vi vet att familjer bor dĂ€r kvinnan (i tvĂ„könade relationer) vill bo. Samtidigt berĂ€ttar vi en historia om ett lĂ€n som Ă€r sĂ„ manligt könat att vĂ„rt enda universitet har mellannamnet âTekniskaâ trots att behoven av utbildad arbetskraft Ă€r mĂ„ngfacetterade. Vi fnyser lite Ă„t kulturens betydelse och behöver fatta hur viktigt det Ă€r att barnomsorg och skola fungerar. Det som ska locka inflyttare mĂ„ste vara bra för oss sjĂ€lva och jag tror inte det Ă€r sjĂ€lvklart att vi kommer att vara överens om tagen. Det gĂ„r att komma i efterhand och gnĂ€lla om jĂ€rnvĂ€gar och hus andra satsningar som hamnat fel â men det Ă€r smartare att ta frĂ„gorna pĂ„ allvar redan nu. Det jobbet Ă€r vĂ„rt egna.