Ibland upplever samhällen stora dramatiska förändringar. Några av dessa sker med all önskvärd tydlighet, som statsomvälvningen i Sverige i början på 1800-talet, den kinesiska revolutionen 1946 eller murens fall 1991.
Andra genomgripande utvecklingssprång sker under en längre tidsrymd - men med minst lika stora konsekvenser, som när de första städerna uppkom för flera tusen år sedan. Eller dramatiska förlopp som digerdöden – en katastrof som i sin tur lade grunden för det västerländska samhällets framgångar.
Förändringarna bärs ofta fram av tekniska, vetenskapliga eller kunskapsmässiga genombrott. Tryckpressen skakade om världen, vaccinets upptäckt, Columbus resa till Amerika är bra exempel.
Tv-apparaten kom också att omforma våra samhällen – tillsammans med kameran, grammofonen bandspelaren slogs den sedan ihop med telefonen och har revolutionerat vårt samhälle. En ny livsstil rinner fram ur digitaliseringen. Med påföljd att civilisationer krackelerar, gamla vanor utplånas och nya föreställningar uppkommer.
Revolutioner kan vara dramatiska men makliga. De sopar undan det gamla utan nåd. Men gör det långsamt och med visst utrymme för eftertanke.
Så har vi de vassa revolutionerna. De är inga tebjudningar utan leder ofta till förbättringar men till ett högt pris. Ska man göra omelett måste man knäcka ägg, som revolutionärer uttrycker saken.
En revolution av den mer vassa sorten börjar med att de (enligt revolutionärerna) skyldiga sopas undan. De kan sändas i exil, berövas sina rättigheter och fängslas, eller rätt och slätt avrättas. Denna elimineringsfas bärs fram av ett hämnd- och revanschbehov som inte sällan har förståeliga orsaker.
Men i denna inledande fas så trillar också huvudet av på oskyldigt förbipasserande. Därför gör många klokt i att inte öppna käften i onödan i det inledande skedet.
För när locket väl flugit av så kommer strax fas 2. Det är när revolutionen ger sig på dem som haft med de skyldiga att göra. Som kanske vädjat om försiktighet och eftertänksamhet. Eller helt enkelt delat de skyldigas världsuppfattning - utan att för den skull vara deras vänner.
Nu börjar revolutionen för många att bli en smula skrämmande, eftersom det inte längre är de förväntade skurkarna som sopas undan. Slumpens skördar ökar.
Ängsligheten gör att revolutionärerna börjar spana efter motrevolutionärer. Eftersom de avskaffat sina fiender, såväl de faktiska som de föreställda, börjar de misstänka att de som tiger också, egentligen, står på fiendens sida.
I detta tredje skede blir det därför nödvändigt att rådbråka folk som håller sig i bakgrunden eller inte visar tillräckligt med entusiasm över revolutionen. ALLA förväntar sig att sluta upp bakom den goda saken. De som tvekar blir därför också föremål för revolutionens kraftfulla insatser.
I detta läge kommer revolutionen i sitt mest kritiska skede. När alla radikalt drabbas av förändringen kommer antingen revolutionärerna att segra, såvitt de klarar av att genomföra sin totala samhällsomvandling.
Eller så blir den fjärde fasen revolutionärernas eget slut när revolutionen äter sina barn.
Men oavsett vad, blir det aldrig som förr.