Jag har kollat på rekryteringsannonser. Det är vanligt med kompetensbaserad rekrytering. Och det låter ju bra och självklart. Hur skulle icke-kompetensbaserad rekrytering se ut? Ändå har män i homosociala grabbmiljöer fått företräde framför mer kompetenta kvinnor sendan långt tillbaka. Och det sker även idag, också när det gäller minoriteter.
Ofta framställs kompetensbaserad rekrytering som vore det något nytt och modernt. Det är det inte. Under lång tid har Sverige haft ett meritokratiskt rekryteringssystem. Konceptet kommer från en liberalfilosofisk tanketradition om likabehandling oavsett bakgrund. Det växte fram ur en kritik mot aristokratin där titlar och privilegier ärvdes. Meritokratisk rekrytering och bedömning av människor har en jämlikhetstanke i botten.
Ett ifrågasättande av meritokrati, och följaktligen ”kompetensbaserad”, är att den bygger på att alla i teorin har samma förutsättningar att tillgodogöra sig de meriter som krävs. I själva verket finns det strukturer som i praktiken hindrar människor att skaffa utbildning och arbete för att meritera sig. Meritokrati bortser från faktorer som kön, klass, etnicitet, religion och andra karakteristika – vilket ofta resulterar i homogenitet. Den meritokratiska modellen hölls länge emot kvinnor – ”det fanns inga” kvinnor som kunde si eller så. Därför har den till synes goda modellen lett till diskriminering. En ska också vara medveten om att meritokratin är en typ av elit där kunskap innebär privilegier, status och makt. Det är en klassposition.
Utöver formella meriter är det personliga egenskaper som avgör vem som får jobbet. Sådana egenskaper kan vara: effektiv, socialt smidig, samarbetsvillig, självständig, lyhörd, stabil, trygg, lösningsfokuserad mm. De framställs som om egenskaperna är statiska, att en människa är exakt likadan under alla omständigheter, i alla situationer, hela livet. En sådan übermench måste vara outhärdlig.
Annonser avslutas ibland med: ”Vi fäster stor vikt vid den personliga lämpligheten och ser det som självklart att du bidrar till ett gott arbetsklimat.”
Vad betyder det? Personlig lämplighet är inte detsamma som personliga egenskaper. Det är en subjektiv bedömning som går tvärtemot meritbaserad rekrytering. Historiskt betyder vanligen personlig lämplighet ”lika söker lika”.
Och vad är ”ett gott arbetsklimat”? Hur ska en jobbsökande veta vad det innebär på just den arbetsplatsen om det inte är utskrivet? Ingen vill väl bidra till ett dåligt arbetsklimat. Kan formuleringen dölja normer om Sverigespecifik sociokulturell kompetens? Kan den handla om värderingar och egenskaper som exempelvis ”ansvarsfull” och ”pålitlig”, eller annat som i sin tur, kanske omedvetet, ses som ”svenskhet”?
En intressant variant på jobbannons är speed-dating. En sådan hölls för journalister i mars och jag missade den. Jag är nyfiken på hur det går till. Är det ungefär som romans/sexdating på tv eller krogen? Själv kommer jag inte ifråga då jag ”bara behärskar skrivandets konst”. En ska kunna jobba på flera plattformar.
Otroligt mycket floskler där ute – och detta ska skapa ett innovativt arbetsklimat?