Det här går inte ihop.
Samhället gör allt för att vi ska leva längre, det spekuleras om vi ska kunna bli 110 år.
Samtidigt börjar folk redan efter 40 att diskrimineras på arbetsmarknaden.
Vad ska vi göra i 60 eller 70 år av våra liv, kan en lite tillspetsat undra.
För några veckor sedan kom rapporten Påverkar arbetssökandes ålder och kön att få svar på jobbansökan?, gjord på uppdrag av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Forskarna Magnus Carlsson och Stefan Nilsson har skickat ut 6 000 fiktiva jobbansökningar där ålder och kön varierade. Deras resultat visar att människor redan vid 40 år ofta ses om icke anställningsbara. Det finns en tydlig diskriminering på grund av ålder som drabbar både enskilda och hela samhället, skriver de.
Diskrimineringen är komplex och styrd av stereotypa uppfattningar. Äldre arbetstagare kan ses som mindre effektiva och produktiva. De kan anses ha svårt att lära sig nytt, vara ovilliga att anpassa sig till förändringar och mindre ambitiösa medan yngre ses som pigga och flexibla.
Skälen till att kvinnor diskrimineras kan vara flera. Olika arbeten uppfattas som manliga och kvinnliga. Det innebär att kvinnor anses vara lämpade för framförallt kvinnodominerade yrken och män för mansdominerade. I kombination med ålder gör det extra svårt för exempelvis äldre (det vill säga mogna och erfarna) kvinnor att få jobb i typ it-branschen. På så sätt kvarstår också könssegregationen på arbetsmarknaden vilket i sin tur påverkar utbildningsval bland yngre.
En faktor som dock kan gynna kvinnor är att de i regel har högre utbildningsnivå och bättre betyg än män. Särskilt äldre kvinnor kan anses mer attraktiva arbetstagare än yngre, som tar ut mer föräldraledighet. Ett annat argument som talar till kvinnors förmån är att de i allmänhet har bättre hälsa och lever längre än män.
Rapporten visar på både individuell och strukturell diskriminering. Ur ett nyttoperspektiv är det närmast en katastrof om folk över 40 ratas. Det kommer att behövas hur mycket arbetskraft som helst i takt med att den äldre befolkningen ökar. Att skjuta upp pensionsåldern som diskuterats en tid ter sig irrationellt om folk redan vid 40 betraktas som ointressanta på arbetsmarknaden. Föreställningar och normer om ålder verkar vara djupt rotade. Den aktuella rapporten är gjord av forskare på Linnéuniversitetet. Där har producerats en rad studier om diskriminering på arbetsmarknaden utifrån olika diskrimineringsgrunder. De indikerar att förutfattade åsikter och fördomar fortfarande styr uppfattningen om människor.
Politiskt sett har den här frågan länge nonchalerats och inte planerats för. Önskvärt att vi lever längre, inte önskvärt att vi bidrar till samhället genom arbete. Idén om social hållbarhet håller på att rämna; klassklyftorna ökar, den etniska och könsmässiga uppdelningen på arbetsmarknaden finns kvar och diskrimineringen har snarare ökat än minskat. En tickande social splitterbomb.
Det är en skam att slösa bort människor både ur ett människovärdigt och ekonomiskt perspektiv. En radikal och resolut politik krävs för att styra om detta.
Nu.