Magdalena Graafs handväskor förtjänar upprättelse

Bloggaren Magdalena Graaf lade ut en ledsen post på instagram häromdagen. Hon är nämligen bestulen på alla sina märkesväskor. Det handlar om ungefär 30 stycken handväskor för dyra pengar. Sammanlagt är värdet flera hundratusen kronor. Stölden skedde från hemmet och Magdalena beskriver hur sorgen över att ha blivit plundrad är brutal. Väskorna var så mycket mer än vanliga ägodelar. För henne är det historik och kärlek hon lagt ned på att köpa in och vårda samlingen. Födelsedagspresenter, morgongåva, presenter och ofta köpta vid speciella tillfällen i livet. För att få igen väskorna lägger hon ut bilder på dem på nätet. Kanske är tjuven redan på gång att sälja vidare och då ska följarna varnas för att det handlar om stöldgods. Kontakta polisen vädjar Magdalena. 

Magdalena Graaf började sin karriär som fotomodell och har sedan varit sångerska, bloggare och författare. På senare år också ofta programledare. Just nu visas serien Typiskt samer, där Magdalena och hennes syster Hannah reser runt i Sapmi för att leta efter sitt ursprung. Deras mor och mormor har rötter i Kiruna och Boden. Magdalena säger till SVT att hon har lärt sig mycket och har en otrolig vördnad och förståelse för vårt egna ursprung och arv. 

Livet har gett en del hårda smällar mot Magdalena Graaf. En av sönerna dog som ung. Själv fick hon en hjärnblödning för snart femton år sedan. Och så blev hon vittne till terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm 2017. Ändå tycker en del av hon kan viftas bort som ytlig och skönhetsfixerad. När hon egentligen är gjord av ovanligt segt virke. Ingen man krossar i första taget. 

Så fort nyheten om de stulna väskorna var ute så vaknade X och kommentarsfälten på Facebook. "Välkommen till verkligheten!!!", "Åh nej, för oss som levt hela livet utan ens behöva en fuckin necessär ens utomlands kan verkligen inte relatera till det du känner", "lyxproblem", "stackars liten". 

Reaktionerna är en del av ett destruktivt mönster. Patriarkatet har många nackdelar, en del värre än andra, men allt hänger ihop. Klaga på och nedvärdera kvinnor som råkar ut för stöld är ett illaluktande smakprov. Hade det i stället varit en man vars dyra veteranbil blev stulen. Eller en manlig jazzmusikers oersättliga instrument som försvann på tåget. Då hade alla beklagat förlusten och ärligt faktiskt försökt hjälpa till att lösa problemet. 

Kvinnors dyra handväskor har varit nyhet och föremål för debatt förr. 2010 publicerade SvD en bild på alla dåvarande partiledare och språkrör. Bredvid Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlins fötter stod hennes rosaröda Louis Vuitton. På den tiden kostade väskan 6000 kronor, vilket motsvarande en halv månadslön efter skatt för vissa. Men inte för Mona då, för väskan hade hon fått i 50-årspresent av väninnan och författaren Liza Marklund. 

Uppståndelsen kring Monas och Magdalenas väskor ringar in mekanismer som förminskar kvinnor. Det skadar jämställdheten. Även för femton år sedan bagatelliserades smarta och starka kvinnor som ytliga och blåsta. Bara för att de ville ha en bra väska. En manlig VD eller politiker däremot med en armbandsklocka för 80 000 kronor. Det är ingen fara på taket. Vad folk väljer att lägga sina pengar på eller ta emot som en privat present är deras ensak. Män som kvinnor. Debattera och kritisera gärna i sakfrågor, men ge fan i handväskorna.