Ibland kan en tro att klassamhället försvunnit.
Så här står det på Socialdemokraternas hemsida: ”Den svenska arbetarrörelsens arbete… …har förändrat Sverige. Från att ha varit ett trasigt klassamhälle där bara de rika hade det bra till att bli en erkänd välfärdsnation i hög internationell klass.”
Citatet ger sken av att det inte finns något klassamhälle längre. I stället för klass har ”utsatta socioekonomiska grupper” lokaliserade till ”utanförskapsområden” blivit populära termer. Med retorik kan en ny värld skapas som döljer spänningar och konflikter mellan resursstarka och resurssvaga.
Klassindelningar i svensk politik och statistik har haft olika namn. I början av förra seklet talades det om socialklasser, senare om socialgrupper. Indelningarna utgick från yrken; grupp 1: större företagare och högre tjänstemän, grupp 2: tjänstemän och grupp 3 arbetare.
Men snart är en indelning i nio till tio klasser att vänta i Sverige, liksom i EU. Samhället har blivit för komplicerat för att dela in befolkningen i tre klasser, anses det. Exempelvis har vi fått en växande servicesektor i takt med privatiseringarna. Den klassiska industriarbetaren har numera ofta hög teknisk kompetens och lön därefter medan bland andra många högskoleutbildade kulturarbetare har små inkomster. Och det måste erkännas; vi har ett prekariat, de allra fattigaste och mest sårbara.
Indelningen i tre grupper upphörde egentligen redan 1982. Statistiska centralbyrån, SCB, har ändå tagit fram grova beräkningar utifrån nya villkor som ska räknas in.
Vid 1990 var arbetare den största gruppen, cirka 44 procent av arbetskraften. Tätt följd av gruppen tjänstemän på drygt 40 procent. År 2005 hade gruppen tjänstemän/medelklass gått om arbetare med närmare 49 procent. Arbetare utgjorde då 40 procent. Mönstret höll i sig även 2012-2013. Medelklassen är störst, medelklassidealet starkt och som följd fjäskar ofta politiken med medelklassen.
Statistiker i EU-området har länge arbetat med att ta fram nya socioekonomiska indelningar. Tanken är att de ska harmoniseras i alla medlemsländer. Ett av syftena är att få syn på mönster av ojämlikhet. Det kan leda till träffsäkra politiska åtgärder för jämlikhet om vi har tur.
Karl Marx klassanalys utgick från den ägande, styrande klassen samt arbetarklassen, proletariatet. Nu, liksom då, formeras klassindelningar runt det kapitalistiska systemet.
I Storbritannien gjorde public service-bolaget BBC en klasskalkylator för några år sedan. Invånare fick själva räkna ut till vilken klass de hörde. BBC kom fram till att det finns sju klasser i unionen. Från eliten i topp till prekariatet i botten.
EU – och Sverige – vill inte använda så laddade klasstermer. Enligt den prototyp som SCB arbetar med, Yrkesbaserad socioekonomisk grupp, YSEG, kallas grupp 1 för ”Höga tjänstemän och ledande befattningar” och grupp 10 för ”Ej förvärvsarbetande”.
Statistik är en diffus form av makt, kallad biomakt av bland andra idéhistorikern Michel Foucault. Biomakt är ett sätt ha kontroll över samhällskroppen. Den påverkar våra kroppar men framförallt är den till för att övervaka och förutsäga exempelvis samhällets effektivitet och produktivitet.