Man kan ha många åsikter om Daniel Suhonen, chef för det fackliga idéinstitutet. Men en sak är säker: Flitens lampa lyser över skrivbordet på Suhonens kontor. Ständigt levererar han nya underlag till samhällsdebatten i Sverige.
I vintras landade det en mastig bok från Suhonen & Co i min brevlåda – "Klass i Sverige" (Arkiv förlag). På 752 tätskrivna sidor beskriver forskare och utredare klassklyftorna i det moderna Sverige.
"Det är vår 85:e rapport från Katalys på åtta år", berättar Suhonen stolt i tidningen ETC.
I ETC jämför Suhonen med sverigedemokraten Mattias Karlssons tankesmedja Oikos.
"Han har hållit på 1,5 år och de har inte gjort en enda grej fortfarande. Men han sitter ändå i varenda tv-soffa. Det är ganska intressant, att Sveriges mest misslyckade tankesmed får sådan uppmärksamhet", konstaterar Suhonen.
Tidigare har S-folk talat med avund om den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Det behöver man inte göra längre.
Faktum är att det – förutom Suhonens Katalys – finns ytterligare några idéinstitut med kopplingar till arbetarrörelsen som producerar massor av intressanta rapporter och seminarier.
Tankesmedjan Tiden ger med jämna mellanrum nya bidrag till debatten om allt från skattesystemet till mediepolitiken. Hos oberoende Arenagruppen funderas det kring både sjukvårdspolitiken och villkoren i arbetslivet. På nystartade sajten Folkhemmet Opinion diskuteras pensionsfrågan, fördelningspolitiken och mycket annat.
Kort sagt: Det pågår en jättemassa politik- och idéutveckling inom arbetarrörelsen just nu.
Det handlar om klassiska socialdemokratiska hjärtefrågor som arbetsmarknadspolitiken, pensionerna, sjukförsäkringen och äldreomsorgen. Men jag vill även hävda att den mest spänstiga klimat- och miljödebatten pågår inom socialdemokratin – inte i Miljöpartiet.
Under det senaste året har S-debattörer som Stefan Edman, Mats Engström och Kalle Sundin visat att det går att formulera goda socialdemokratiska lösningar på klimatkrisen.
Vi behöver inte klä oss i säck och aska för att fixa klimatet. Innovationer och investeringar i ny miljövänlig teknik, som samtidigt skapar nya jobb och ekonomisk utveckling, kan lösa problemen.
Det går att genomföra den gröna omställningen i socialt och ekonomiskt hållbara former. Arbetarrörelsens traditionella kamp för jobb och välfärd går att förena med aktiv klimatpolitik. Läs gärna tefan Edmans bok "Bråttom men inte kört", Mats Engströms "Miljöframgångar eller Kalle Sundins rapport "Klimatkeynesianismen".
På högerkanten beskrivs socialdemokratin ofta som hopplöst passé, som en rest från 1800-talet. Men framtidsdebatten inom arbetarrörelsen framstår som både frisk och spänstig 2021. Snarare är det högern som borde vara bekymrad.
"Höger-Bulletinen exploderade inifrån ganska omedelbart och de tongivande opinionsbildarna spreds för vinden, en Timbro-rapport i dag höjer lika många ögonbryn som när postfacket bara innehåller räkningar, Kvartal är ungefär lika spännande som P1:s Trädgårdsdags", noterar Andra Kammaren i tidskriften Fokus, som är allt annat än ett S-organ.
Helt riktigt konstaterar Fokus-skribenten att debatten är "mer spännande och oförutsägbar på vänstersidan".
"Det är högern som ställer 1980-talets frågor", skrev Lars Engqvist i en omtalade ledare i socialdemokratiska Arbetet i början på 1980-talet.
Han och många andra tvingades konstatera att högern erövrat det så kallade problemformuleringsprivilegiet i samhällsdebatten och fått vind i seglen för sina krav på privatiseringar, avregleringar, skattesänkningar och marknadsanpassning.
Kanske har pendeln svängt nu. De många rapporterna från Tiden, Arenagruppen och Katalys kan vara tecken i tiden.