”Vi kompromissar inte med våra grundläggande värderingar”, hörde jag några politiker säga på TV häromkvällen.
Det låter förstås bra, men vad menas egentligen?
Låt oss ta en grundläggande värdering som de flesta av oss hyllar, nämligen ”människors lika värde”. Som utgångspunkt är det en utmärkt princip, men vad innebär den när vi tillämpar den i verkligheten?
Om ett passagerarfartyg sjunker så kommer vi att låta kvinnor och barn gå först i livbåtarna. Om det finns ett hjärta att transplantera så kommer vi att låta den yngre få först. Om det serveras kaffe får kungen, om han är närvarande, ta först.
Exemplen kan mångfaldigas. Den som prenumererar på principen om människors lika värde kan inte räkna med att i varje enskild situation praktisera detta.
Politik handlar egentligen om just detta, hur omsätter vi goda principer i verkligheten.
Alla partier är överens om att alla som vill arbeta ska kunna göra det, samt också tjäna tillräckligt för att klara sig hyggligt. Men däremot så grälar de om hur detta bäst åstadkoms.
Politik handlar inte om att alla måste köra sina värderingar rätt in i väggen. Även om det finns några som försökt praktisera den metoden är det vanligaste någon form av kompromiss.
Det är också därför partier som Socialdemokraterna har problem, eftersom de dels lider av starka värderingar, dels har ambitionen att vara ett stort parti som styr landet. De måste därför i stort sett dagligen trampa på sina egna grundläggande värderingar.
Det är lättare för partier som renodlar sina principer, tvekar att göra kompromisser samt nöjer sig med att vara en marginell rörelse vid sidan om det stora stråket. De trivs med att vara den enda oskulden i byn.
Och det är här som Moderaterna har lite problem just nu. De försöker gå en balansgång mellan principen om ”vi kompromissar inte med våra grundläggande värderingar” och ”vi vill styra landet”. Den ekvationen går inte ihop.
Det blir extra tydligt när Moderaterna säger att de inte förhandlar med sådana som inte delar deras grundläggande värderingar (läs: Sverigedemokraterna) men vill göra upp i riksdagen om viktiga politiska områden som exempelvis försvaret och säkerhetspolitiken (läs: Socialdemokraterna).
Vad de egentligen säger då, är att ibland får man göra upp med dem vars grundläggande värderingar man inte delar på vissa områden därför att man delar dem på andra.
I det ena fallet Socialdemokraterna, i det andra fallet i framtiden kanske Sverigedemokraterna.
För ett parti som vill styra landet, och inte har egen majoritet (om ens då), tvingas alltid att göra upp med andra om politiska beslut. Politik är det möjligas konst. Och därför tvingas politiker att ständigt hitta ursäkter till varför de gör det nödvändiga.