På valdagen brukar media hitta någon som nyss bestämt sig för vem hen ska rösta på. Andelen som lägger tid på att fundera på sina grundläggande värderingar innan val minskar. Då är det inte konstigt att partierna försöker bjuda över varann de sista veckorna. Några röster hit eller dit kan ha stor betydelse för vem som ska få regera och få knuffa Sverige i ”rätt” riktning. I mitt huvud blir problemet att vi som väljer får ett antal erbjudanden som påverkar oss som individer – men att tankarna om vad som gör att ett samhälle håller ihop kontra faller isär, de tankarna får inte riktigt plats.
Politikens grund handlar om att vi ser på oss själva och samhället på olika sätt. Det är inte konstigt och utvecklingskurvan ger hopp. En gång i tiden hade man mer att säga till om ifall man var rik. Det sättet att tänka finns kvar. Jag pluggade ekonomi tillsammans med människor som ansåg att ”människor som tar en viss typ av jobb (läs: ”enklare” jobb) har inte kapacitet att fatta informerade beslut”. Andra har lagt mycket tid på att fundera kring vår frihet – och byggt sina värderingar kring att friheten att fatta egna beslut går före skyldigheter gentemot de som inte riktigt orkar. Arbetarna som till slut insåg att om de gick ihop och började kräva rätten att slippa svälta och frysa hade det inte lätt i början, att släppa fram så många, med lika rättigheter att rösta fram regeringar som de som hade pengarna och ägde fabrikerna innebar självklart en risk för förändring som inte alla var intresserade av. Lite som miljörörelsen idag.
Så småningom begrep man att om fler får mer pengar i plånboken så ökar också efterfrågan på varor och tjänster – och ibland tror jag att vi har fastnat i balanserandet av det. Hur mycket skatt kan man ta ut utan att efterfrågan faller? Vi ägnar mycket tid åt att diskutera om företag ska kunna sälja tjänster i skola, vård och omsorg och få betalt från skatterna som alla betalar - men mindre tid åt att diskutera den hårda sidan av välfärden. När vi bygger vägar, järnvägar, sjukhus, badhus, skolor osv så är det också företag som levererar och ibland kan jag tänka att vi borde prata mer om likvärdig kvalitet på snöröjningen, tillgång till infrastruktur för alla och vad som borde hända när man levererar dåliga resultat även i den sektorn. I mörka stunder tänker jag att i den ena sektorn jobbar mest tjejer och i den andra mest killar och det kanske är det som är problemet? Andra plockar upp skillnaderna och använder dem för att så split istället för att skapa förändring.
Det blir skit när vi är kortsiktiga. Vi behöver fatta vilka de långsiktiga effekterna blir när grupper av människor halkar efter och mindre tid åt att skandera att det är deras fel att skjutningarna ökar och människor blir rädda. Åsikter om att de människor som tror på en viss gud, eller kommer från en bestämd punkt på jorden, står för kriminalitet - eller att andra religioner än den lutheranska ska utplånas – det är ett sätt att få rädda människor att nappa och något helt annat än att få behålla sina ärvda pengar eller vilja göra landet till en rimlig plats för alla. Det som jag ser är att man förklär sina värderingar i utspel om att bensinen ska bli billigare samtidigt som man råkar ”glömma bort” att dödligt våld nästan uteslutande kommer av psykisk ohälsa och en osäker barndom och från samvetslöst utnyttjande. Det är enkelt att peka ut en fiende för att få röster. Det blir inte mer rätt för det.