Portalparagrafen i den svenska hälso- och sjukvårdslagen är mycket tydlig:

"Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården." 

Det är en klok och humanistisk utgångspunkt som har gett Sverige ett sjukvårdssystem där alla kan få bästa möjliga vård och där behoven, inte plånbokens tjocklek, ska styra.

Nu är emellertid denna fina svenska modell på väg att brytas sönder av systemet med privata sjukvårdsförsäkringar.

I en rapport visar den fackliga tankesmedjan Katalys att hundratusentals svenskar med privata sjukvårdsförsäkringar kan gå före vårdköerna.

"En privat sjukvårdsförsäkring ger snabbt tillträde till vård, oftast på samma kliniker där andra medborgare väntar på sin tur i den offentliga vårdkön. Det betyder att vissa patienter prioriteras framför andra utan medicinsk grund för en sådan prioritering", skriver rapportförfattaren John Lapidus, forskare i ekonomisk historia.

En granskning i Dagens Nyheter visar att nio av tio privata vårdgivare ger förtur till försäkringspatienterna.

Lapidus beskriver det som ett direkt brott mot hälso- och sjukvårdslagen.

Han konstaterar dessutom att de som bryter mot lagen är regionerna, som tecknat avtal med vårdbolagen fullt medvetna om att de inte levererar vård på lika villkor.

Även socialminister Lena Hallgren (S) har reagerat.

"Vi kan inte – och vi ska inte – ha en ordning där personer med mindre behov går före dem med större. Vi måste komma tillrätta med de negativa effekterna som privata sjukvårdsförsäkringar har på den svenska hälso- och sjukvården", sa hon vid en pressträff 18 augusti.

En utredning har därför fått i uppdrag att föreslå åtgärder som begränsar regionernas möjlighet att köpa vård från företag som samtidigt ger försäkringspatienter företräde. Utredaren Karin Lewin ska lämna sitt slutbetänkande senast 30 september nästa år.
 

Vi får hoppas att det leder till skarpa åtgärder – och att även riksdagsmajoriteten förstår att något behöver göras.

Det handlar ju inte om att förbjuda privata alternativ, utan om att reglera verksamheten så att den uppfyller de grundläggande kraven i hälso- och sjukvårdslagen.

Vi ska komma ihåg att det här gäller privata vårdgivare som har avtal med regionerna och drar nytta av skattebetalarnas pengar – och då är det inte mer än rätt och rimligt att det finns tydliga krav på hur de bedriver sin verksamhet.