Almedalsveckan har fått konkurrens genom att den just nu pågående politikerveckan i Stockholmsförorten Järva. Jag tror detta ska förstås på följande sätt:
Politikerna behöver förbättra sitt varumärke och känner hur marken skakar
De etablerade partierna är med rätta oroade för sina framtid. Väljarna runt om i världen röstar mot etablissemanget, stödjer populistiska ledare som pekar med hela handen och tvekar inte att sätta käppar i hjulen för utvecklingen. Därför öppnar partierna gärna upp nya kontaktytor med folket. I synnerhet när det gäller områden som är ”utsatta” och i hög grad består av nytillkomna som behöver integreras i den svenska samförståndsmodellen. Här grälar vi inte, vi dricker kaffe och talar lågmält om sakernas tillstånd.
Politikerna behöver dessutom en nya kontaktytor eftersom partierna inte längre är folkrörelser. Och om berget inte kommer till Muhammed får Muhammed komma till berget.
Integrationsindustrin behöver också branschmässor
Alla industrier har sina sammankomster. Den snabbt växande integrationsindustrin har i Järva en utmärkt möjlighet att under konstruktiva former träffas och överlägga om sina gemensamma angelägenheter.
Sverige faller samman i små regionala enheter
Varje svensk kommun, stad eller stadsdel med självaktning försöker sälja sin egen ort med något slags spektakel. Det kan vara bandyhallar, medeltidsveckor eller marknader. Några satsar på höga hus, andra nöjer sig med utsmyckning av stadens torg eller smäller upp snygga parkeringshus. Järvaveckan är en del av ett sådant varumärkesbygge, där utanförskapsstämpeln ska suddas ut och ersättas med något mer positivt än det som kommer ur stenkastning mot blåljuspersonal, kvinnoförtryck och gangstermord.
Svensk folket är på väg att ersättas av en mångfald av åsiktsbaserade stammar
Vi lever i ett fragmentiserat, tribaliserat och mångfaldsbaserat samhälle. Vi har inte längre en gemensam stark ram för vår självförståelse. Vi söker oss istället till sådana som är lik oss själva och försöker undvika oliktänkande. Samhället faller samman i små självstyrande, självgoda och självmordsbenägna enheter.
Vi får därför inte en bokmässa, utan flera, så att folk ska slippa sådana som de avskyr. På samma sätt rensar vi bort personer på Facebook som är med i grupper som vi inte gillar. Och vi blockar sådana som säger emot oss i diskussionen.
Om jag kan byta kanal eller karl som jag vill, varför inte på andra områden?
Vi bygger ett samhälle med många olika cirklar inom vilka var och en kan vara politiskt korrekt på sitt sätt.
Därmed försvagas den gemensamma cirkeln. Vi glider in i en slags digitaliserad medeltid där ledarnas uppgift blir att koordinera många olika maktcentra. Politikerna blir projektledare som tillsätts och avsätts utifrån tillfälliga mediala strömningar, där väljarna hellre röstar mot än för, eftersom det inte längre finns en gemensam berättelse att förhålla sig till.
Således. Fortsätter trenden leder det fram till att i framtiden är var och en sin egen Almedalsvecka. Om Järva kan, varför inte Piteå? Tänk om Luleå eller Boden hinner före?