När u-båten med de som ville titta på vraket efter Titanic tappade kontakten och försvann på 4 km djup startade diskussionerna i sociala media. En av de första kommentarer jag såg handlade om det orimliga i att alla världens media nu riktade sin uppmärksamhet på några rika människor som försvunnit i havet, men att samma media inte alls brydde sig om att rapportera om den stora båt lastad med flyktingar som sjönk på Medelhavet några dagar innan. Har vi blivit så avtrubbade att vi inte bryr oss om flera hundra flyktingar som drunknar? Bryr vi oss mer om de med stor plånboken än andra? Hade det varit så hade jag hållit med – ett människoliv är ett människoliv, punkt.
Misstaget handlar om att tro att media levererar en väl avvägd bild av samhället, att de ger lika stort utrymme till alla händelser och att man alltså kan avgöra hur världen är beskaffad genom att läsa tidningen eller lyssna på radio. Det är fel och det tror jag varenda en av oss behöver både komma ihåg och förhålla oss till. Media rapporterar nämligen om nyheter och det finns ingen lag eller regel som säger att man ska ge samma utrymme till allt. Det klassiska exemplet handlar om att ”hund bet brevbärare” inte är någon nyhet värd mer än kanske en mindre notis på sidan 8 längst ner i tidningen medan ”brevbärare bet hund” däremot är en sån sak som åtminstone i den så kallade landsortspressen skulle hamna på första sidan. Media säljer sina produkter och den främsta inkomstkällan för de flesta mediabolagen är annonsintäkter. Man håller reda på vilka nyheter som får flest klick och man mäter vart våra ögon hamnar och stannar längst och där är annonsplatserna dyrast. Den statsägda radion och teven får sina inkomster från just staten eller direkt från skattebetalarna – men de jobbar med samma logik.
En annan av spelets regler är att nyheter levereras där journalisterna finns. Jag tycker många gånger att vi i norra Sverige behandlas orättvist. Vi får helt enkelt inte samma mediautrymme oavsett vad som händer hos oss. Vi har inte tillgång till lokala journalister så när rapportering ska ske så måste man antingen skicka någon flera timmar i bil – eller ringa och höra vad som hänt. Det är inte så att man är avogt ställd till att rapportera, men den verkliga bilden av hur det funkar att vara en liten inlandskommun speglas sällan, eller aldrig. Sverker Olofsson sa en gång: ”Slussen! Varför vet jag så mycket om Slussen, - - -? En stor rondell i Stockholm som inte fungerar - - - Hur opartisk, korrekt och neutral journalistiken än är så väljer redaktionerna sitt material utifrån den verklighet och det samhälle man lever i”.
Våra åsikter om hur samhället ser ut skapas i samtal runt fikaborden, på politiska, eller andra, möten, i skolan på samhällskunskapen osv. Våra barn får lära sig en del om källkritik och vådan av att tro att allt man läser på nätet är sant. Vi som är lite äldre fick inte riktigt samma skolning, internet fanns inte och medierna hade färre kanaler som inte heller behövde konkurrera om våra pengar på riktigt samma villkor som idag. Idag finns det partinära organisationer som har egna ”nyhetskanaler” med gravt snedvridna s k ”nyheter” som är svåra att skilja från såna där en kunnig ansvarig utgivare faktiskt tagit ansvar för att det som skrivs eller sägs är sant. Problemet är bara att man ju faktiskt inte skriver eller säger allt, och vi kan därför inte inbilla oss att det som speglas mest är verkligheten. Minns det nästa gång någon går bananas över orättvisor.
Glad midsommar!