Varje gång det är val i USA reser ett gäng hoppfulla politiskt överintresserade svenskar dit. I olika konstellationer från vänster till höger och från fackförbund till näringsliv detaljstuderar de hur amerikanerna gör. Som allting på andra sidan pölen är förstås även valkampanjerna så mycket fläskigare och större än hemma.
Fascinationen för och fixeringen vid USA går aldrig över. Knackar de dörr ska vi knacka. Ringer de via ett nytt verktyg kopierar vi det rakt av. Öppnar de ett väljarsamtal med prat om vädret gör vi likadant. Moderat som sosse. Men ändå blir det alltid lite halvmesyr. De magiska metoderna leder inte till så mirakulöst gensvar från folket. Och så landar besvikna partier än en gång i samma uppgivna slutsats: Det dåliga resultatet är väljarnas fel.
Men om Sverige på riktigt och fullt ut skulle göra som USA i valet 2026, ja då snackar vi:
Rally
Egentligen finns det bara en svensk partiledare som fullt ut smälter in på ett rally. Ebba Busch har det i sig. Är man skolad i Livets ords skola så är man ständigt redo för predikan. Eller för den delen brista ut i sång. Vare sig det handlar om religion eller politik. Men övriga gänget behöver öva upp sin svulstighet. Helt enkelt gå igenom rutan som så få personer gör numera i medieträningarnas tid.
Pengar
Partilotterier och bidrag från intresseorganisationer är en piss i Mississippi om man gräver i de enorma summor som är i omlopp i amerikanska valkampanjer. Kamala Harris skickar ut flera kampanjmejl per dag där hon desperat ber om mer donationer. På senare tid dessutom med en rätt anklagande ton. Elon Musk skänker stora summor till Donald Trumps kampanj. Mest pengar vinner.
Personfixering
Vill gemene man ens äta middag med någon av våra partiledare? Har någon tillräcklig charm, humor och den sociala förmågan? Där är amerikanerna bättre tränade och rustade. De har det där sociala smörjmedlet som krävs för att keeping conversation. Johan Pehrson försöker utan framgång vara killen vid grillen, men det hjälper ingenting på den här punkten.
Familjeorientering
Någon som har koll på Muharrem Demiroks fru? Nej, tänkte väl det. Det enda partner som iallafall bitvis kan jämföras med stjärnglans värdigt en first lady är Birgitta Kristersson-Ed. Som gammal PR-konsult vet hon hur man gör. Nu behöver hon inte ens prata om sin man statsministern längre offentligt. Det räcker det med hennes prästkrage för att få allt ljus på sig.
Religion
Även här har Ebba Busch försprång i ett land där eventuell religionstillhörighet är en ren privatsak. En presidentkandidat som är ateist däremot, helt omöjligt i USA. Svenska politiker har allt att vinna på att bli mer personliga. Om det så är att berätta om sin tro eller skämta om sig själva. Trump får mycket skratt och sympati när han med självdistans hånar sin egen vikt. Känner man något för en person blir det lättare att lyssna på vad som sägs. Förtroende byggs med både fakta och känslor.
Tapetsera trädgården
I Sverige pratar man aldrig om pengar eller politik. Plakat och kampanjmaterial i trädgården och på balkongen finns inte på kartan. Sätter grannen upp en stor affisch Nooshi Dadgostar rycker med all säkerhet kvarterets Ove ut. Men i USA är det ingen fara att ta ställning. Man är stolt över sin presidentkandidat och skyltar gärna med det. Det öppnar upp för samtal och gynnar demokratin.