Jag tänker att det egentligen handlar om att någon känner sig kränkt när argumenten om yttrandefrihet, eller om att man inte får ha egna åsikter, dängs i bordet. I veckan var Göteborgs-Postens ledarskribent ilsken över att hans åsikter om vem som borde göra vad i kriget mellan Ryssland och Ukraina inte mottogs med glada tillrop av alla som läste. Surt replikerade han att det ”bara ryms en åsikt åt gången” i Sverige. Jag funderar mycket på det här och om det verkligen är så att bara det politiskt korrekta får yppas, men jag tycker inte att det är så. Därför är det så synd när de som får mothugg genast gräver ner sig i sin egen lilla skyttegrav och surt pekar finger på de som dristat sig till att säga emot.
Yttrandefriheten är verkligen nånting fint, i mitt tycke i nivå med rösträtten. Vi får säga nästan vad vi vill och vi får välja i stort sett vem vi vill att företräda oss när samhälleliga beslut ska fattas. Det där med "nästan” betyder att vi inte får förtala någon, eller hota eller hetsa mot en grupp av människor, men vi kan fritt ifrågasätta religiösa budskap och det kan man, min själ, inte överallt i världen. Det är heller inte förbjudet att vilseleda någon genom att bara beskriva den ena sidan av myntet eller genom att blåsa upp enstaka, eller mera sällan förekommande händelser och få det att låta som om det är det som är vardagen. Som grova brott som inte alls är lika vanligt som vi tycks ha fått för oss. Brott drabbar i verkligheten bara några procent av befolkningen och av de som begår brott är bara någon enstaka procent grova brottslingar. Och det är klart att vi ska sätta fast dem, de skapar oro och otrygghet, jag säger ingenting annat, men att du och jag skulle hävda att grova brott har stor inverkan på våra liv skulle för det allra mesta inte alls vara sant.
Det som påverkar oss genom livet är skolans förutsättningar, att sjukvården kan bota och vårda den som behöver eller att vi har ett arbete som vi tycker om att gå till. Jag önskar att vi pratade mer om det och att vi inte släpper diskussionen efter det första svaret, det som handlar om den enkla lösningen. Meningar som börjar med ”om dom bara” behöver följas upp med ”hur då?” ett par gånger och löften om snabba reformer behöver några extra frågor som reder ut hur mycket den som lovar runt egentligen har möjlighet att hålla. Är det t ex så där enkelt att sänka bensinpriset - egentligen? Vi behöver kanske också fundera över om den som har mer pengar eller ropar högt ska få vård före den som behöver det mest. Eller varför några ska ha tillgång till skolor med mera resurser. Eller om det verkligen är klokt att vi sålt ut apotek och infrastruktur och skolor och bostäder med argumentet att valfriheten ökar när den inte alls gjort det för stora delar av befolkningen – t ex vi som ofta ändå bara har ett alternativ. Att vårt enda apotek inte är statligt har inte gjort det ett dugg bättre. Skolkoncerner som använder skattepengar till utdelningsbara vinster tjänar inte många ungar på. Digitala vårdbolag som skummar gräddan från de som inte alls behöver vård på momangen har inte gjort den allmänna vårdens behov särskilt mycket enklare att lösa.
Allt det här får vi visst ha åsikter om, det ingår i yttrandefriheten och i demokratin. Och de som surt menar att de inte får säga vad de vill måste vi titta i ögonen och fråga om de verkligen menar att ingen ska få säga emot dom. För det är egentligen det de säger.