Lasse Kronér försöker men kan ändå inte på riktigt förstå kritiken mot hans mentor och tv-pappa Ingvar Oldsberg. Är man full av adrenalin och ska leda ett program med miljoner tittare, då kan man inte jamsa runt med personalen. Och så gör han en liknelse med en rörelse som om han klappade på en nalle eller ett marsvin. Just den scenen i SVT:s nya dokumentär om programledaren Ingvar Oldsberg är rätt talande. I två avsnitt av dokumentären Oldsberg - en gränslös gigant varvas hyllningar och skratt med jobbiga historier om alkoholism och bristande ledarskap. Allt inramat av hemstaden Göteborg.
Upplägget är väldigt Oldsbergsmässigt. Innan han dog gav han en advokat ett kuvert med gåtor i sann På spåret-anda. Dessa skulle ett år efter hans död lämnas över till sonen Staffan och vännerna Lasse Kronér, Lennart "Hoa Hoa" Dahlgren och Tommy Engstrand. Den sistnämnde hann avlida innan de gav sig av, men en glad trio tråcklade sig sedan genom Europa ledtråd för ledtråd. Som den tv-man han var förstod förstås Oldsberg att det hela skulle bli bra tv. Som ett sista spratt från andra sidan fyllt av hans omisskänneliga göteborgska humor.
Men vad han förmodligen inte hade räknat med var att dokumentärfilmaren Bo Sjökvist även skulle väva in hela livshistorien. Från en sorgfri barndom till ett vuxenliv i ständig jakt efter strålkastarljuset. Ofta med värme och stora skratt, men också på bekostnad av andra. Dottern Karolina berättar om en resa med pappa till Danmark. Hon är sex år och de två har åkt till Legoland. Pappa Ingvar säger att han bara ska gå ut en stund, men hon tryggt kan stanna kvar på hotellrummet. Först i gryningen återvänder han stupfull.
Våld förekom aldrig. Men törsten efter bekräftelse, om det så var inför miljoner tittare eller i den lokala baren med tre personer, tog aldrig slut. Alkoholen gjorde honom elak. Långt ifrån den mediebild som fanns av Ingvar. En glad gamäng som såg alla och inte gjorde någon skillnad mellan en vaktmästare och en minister.
Alla människor bär på ljusa och mörka sidor och det är förstås komplext att ens försöka beskriva en person på pricken. Men när det handlar om Ingvar Oldsberg blir det så mycket tydligare. Han var programledare under en tid då uppåt fem miljoner svenskar tittade på samma program på fredagskvällar. Det är siffror som aldrig kommer igen. I dagens digitala samhälle är kanalerna så många fler och alla kan sända själva. Det finns knappt några superstjärnor längre som alla, oavsett ålder, känner igen. Den särställningen som Oldsberg hade och de succéer som han stod bakom bidrog förstås till en självbild som inte var helt sund. I kombination med alkoholmissbruk och en stark lockelse att alltid balansera på kanten, som en av exfruarna uttrycker det, blev det ofta inte helt lyckat.
En enda kollega vågade offentligt kritisera Oldsberg för bristande ledarskap och dålig arbetsmiljö. En hel drös andra tillfrågade i branschen duckade när media ringde runt när han fick sparken från Bingolotto. Men det är klart att en kvinnlig programledare aldrig hade kunnat missbruka sin makt på det här sättet.
Ingvar Oldsberg underhöll svenska folket i många år. För det har han för alltid en välförtjänt plats i tv-historien. Men hans gränslösa härjande sätter också fingret på att branschen måste få bättre arbetsvillkor och ökad jämställdhet.