Ok. Det är väl lika bra att börja den här ledarkrönikan med att säga att jag själv är livslångt drabbad. Heter man Joanna i ett land där det nästan ingen har det namnet blir det ofta Johanna. Och det går kanske att förstå till en början. Namnet är vanligare i England och USA. Men det finns alltid personer som efter många år som kollegor, bekanta eller i samma förening fortfarande inte kan säga rätt. Eller kan och kan. De anstränger sig helt enkelt inte tillräckligt. Ibland lär de sig till slut att säga Joanna. Och då kan det hända att det kommer in en Johanna i gruppen. Då är det plötsligt omöjligt att säga rätt till henne. Det verkar obegripligt för folk att det är två olika namn. Jag själv skulle aldrig säga Faniel eller Birgittat. En bokstav för mycket gör skillnad.
Det är viktigt att vara noga med namn. En stor del av ens identitet. Och då måste alla behandlas lika.
Jimmie Åkesson uttalas visserligen likadant som stavningen Jimmy Åkesson. Men påfallande ofta, även i seriösa medier och av vana samhällsdebattörer, så stavar man fel. Hur svårt kan det vara? Snart 20 år som offentlig person som partiledare för Sverigedemokraterna och folk har inte lärt sig stava namnet än. Åkessons politik förtjänar all kritik, men hans namn ska vara rätt.
Men att ett engelskt namn inte riktigt passar in i Sverige eller att "ie" blir "y" är ingenting jämfört med vad många med utländsk bakgrund tvingas utstå. Få missade väl skriverierna kring Vänsterpartiets före detta riksdagsledamot Amineh Kakabaveh. Interna bråk och maktkamper inom Vänsterpartiet och till slut blev hon politisk vilde. Namnet var på mångas läppar en period för några år sedan. Men frågan är hur många som sade namnet rätt? Eller kanske nöjde sig med att säga: Hon den där i Vänsterpartiet, vad hon nu hette igen?
När Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok valdes kunde inte ens mötesordförande säga rätt. I direktsändning blev det alltså helfel. En situation som var väntad och som man verkligen hade kunnat förbereda sig inför. Det går att fråga snällt: Jag vill gärna uttala ditt namn på rätt sätt, hur gör jag? Och sen anstränga sig för att lägga det på minnet. Inte bara snabbt mumla fram namnet och hoppas någon stavelse blir korrekt.
I media har journalister varvat mellan iallafall tre olika varianter. När inte ens hans egna partikamrater har bemödat sig att lära sig namnet på riktigt blir det riktigt tråkigt. Igenkänningen är stor för många personer med utländsk bakgrund i Sverige. Antingen får man höra fel uttal hela tiden eller så är det ingen som säger ens namn alls i rädsla att säga fel.
Vad beror den här slöheten på? Andelen som gör fel är så mycket större än att bortförklaras med dyslexi. Det är en nonchalans som gränsar till någon form av omedveten eller medveten smygrasism. Vi och dom blir så mycket tydligare när vi är slarviga med namn. Struntar man i att säga rätt visar man upp en härskarteknik: Du är inte så viktig för mig att jag bryr mig om att säkerställa vad du heter på riktigt. Så fråga hellre en gång för mycket än att fortsätta säga fel om och om igen.
Det vanligaste förnamnet för en VD i Sverige är Anders. Tänk om de varje gång de blev presenterade eller omnämnda fick heta Andreas, Flanders, Anton eller Ahmed? Ingen skulle vara så slarvig och slö med en vit svensk medelålders man på hög position.