Häromveckan rapporterades att vi fått in mässling i länet. När jag växte upp hade de flesta både mässling och påssjuka och röda hund, det ansågs vara barnsjukdomar och inte så mycket att göra åt. Men mässling är en svår sjukdom med många komplikationer som kan gå på öronen, bihålorna eller lungorna, men också ge akut hjärninflammation med bestående skador. Ingenting som man vill att ens barn ska få.
Sen vaccinerna kom har vi nästan kunnat utrota flera av de gamla barnsjukdomarna, men det krävs att nästan hela befolkningen antingen har haft en sjukdom och blivit immuna eller är fullständigt vaccinerade för att man ska kunna anse att faran är över. Det funkar inte att hälften litar på att andra tar ansvar.
Så småningom hände nånting, och av nån anledning ser jag en koppling till bland annat en av dagens presidentkandidater i USA, jag återkommer till det för mitt resonemang handlar ju inte om egentligen om mässling, det är bara ett exempel. Några av mina kompisar, som fick barn ungefär samtidigt som vi, började prata om en brittisk forskares teorier om att vaccinerna mot mässling, påssjuka och röda hund – MPR – orsakade autism hos barn (vilket man sen har kunnat visa är falskt).
Jag tror inte det finns nånting som skrämmer en förälder på samma sätt som larm om att det man gör kan skada ens barn och det är här det blir besvärligt. När alla barn har barnsjukdomar och några av dem får följdsjukdomar som är riktigt allvarliga så finns det ju ingen att skylla på. När alla barn vaccineras och några av dem drabbas av skador så är det någons fel. Då är det svårt som enskild förälder att hålla huvudet kallt – för tänk om det är mitt barn som får en komplikation, tänk om det ändå är sant, tänk om staten luras? Matematik och erkänd forskning får liten betydelse när vi pratar om skuld och vi vet ju att det är det svåraste som vi föräldrar tampas med när det gäller våra barn. Jag fattar det.
Det här är ett exempel på när skillnader i tankesätt och värderingar blir tydliga. Men det är faktiskt egentligen ingen större skillnad vilken samhällsutmaning vi pratar om – vaccin mot svåra sjukdomar, rasism, segregation eller om skolan ska uppfostra våra barn. När folkhälsomyndigheten förklarar att de flesta vinner på att alla vaccinerar sig kommer några att börja sprida teorier om varför det är farligt, och det spelar ingen roll om det de säger inte går att bevisa.
När de flesta av oss vet att egenskaper inte följer med ras kommer det att finnas ett gäng som menar att det är tvärtom och hitta på historier om varför. När olika samhällsklasser delas upp på ett sätt som gör att barnen inte ens träffas i skolan så kommer det att finnas människor som anser att just det är bra för deras barn och då välja bort att fundera på vad som händer med barn som aldrig får klart för sig att alla inte har samma förutsättningar.
När det blir besvärligt att stå emot ett trotsigt barn som idag inte vill borsta tänderna och i morgon inte vill lyssna på sin lärare så kommer det alltid att finnas föräldrar som tycker att det (och ibland även tandborstning och luskamning) är skolans ansvar. När han som vill bli president igen säger att immigranter från ett visst land äter grannarnas katter kommer det alltid att finnas väljare som vill tro honom. Det är som att fakta och rimliga övervägningar inte behövs längre.
Problemet är när tillräckligt många tycker att lösningen är att ställa den enes rättigheter mot den andres behov. Och det är oavsett om vi pratar vaccin eller de skattereformer vi pratar om just nu.