Jag öppnar Facebook och får upp ett inlägg av Moderaterna. ”Du förtjänar att behålla mer av din lön” står det. Du? Jag? Vem? Det är min första tanke. Vem menas? Jag har aldrig tänkt på det viset. Jag vet att jag kan leva gott på min lön ”trots” skatten som dragits av innan pengarna kommit in på mitt konto. Vad jag vet utöver det är att de gånger jag varit på akuten eller på hälsocentralen har jag betalat en bråkdel av den egentliga kostnaden för mitt besök. Tack vare allas vår gemensamma insats i form av den skatt vi betalar.
Vem tänker sig M ska nås av detta budskap och känna sig träffad? Är det riskkapitaliserna och höginkomsttagarna? De som tjänar multum på andra människors arbete, och inte sällan gör stor profit på människors nöd och ojämlikhet? Förtjänar miljardärerna att ”behålla mer” av sin lön? Jag tycker inte det. Jag tycker de kan betala mer i skatt. Jag tycker rentav att vårt ekonomiska system inte ens borde möjliggöra att chefer på stora bolag ska kunna göra sådan enorm vinst på massans bekostnad. Jag tycker språkbruket är felaktigt i grunden.
Men även om massan tjänar så extremt mycket mindre än de allra rikaste, så vet ju jag att det finns de som tjänar mindre än vad jag gör. Personer som jobbar hårt för sin lön. Och så som kommunikationen är uppbyggd, nämligen att Moderaterna talar om just ”dig”, så undrar jag vem ”du” är. Är ”du” då istället Sveriges yttersta låginkomsttagare? För jag tycker inte heller att de som tjänar allra sämst ska ha lägre skatt. Jag tycker att deras lön ska vara så pass mycket högre att både delen de behåller och delen som blir skatteintäkter blir större.
Moderaterna talar om löner som huggna i sten och att den enskilda individen får för lite. Och det är sant att vissa har för lite. Men det beror på att vissa har för mycket. Endast genom omfördelning kan vi komma åt ojämlikheten ordentligt. Om miljardären betalade mer i skatt skulle vi ha råd att höja lönen för barnskötaren. Men genom skattesänkningar för alla skulle den som tjänar minst fortfarande tjäna minst oavsett. De som blir lidande är då ändå de som tjänar minst, för när den skattefinansierade välfärden urholkas och det plötsligt kostar multum med en kontroll på hälsocentralen, ja då har de som tjänar minst inte råd. Hur många enstaka kronor de än fått i sänkt skatt.
Att tala om skattesänkningar som något som alla människor universellt ”förtjänar” är obegripligt. Men genom att göra om ordet ”alla” till ordet ”du” (även om alla förväntas känna sig träffade med ordet ”du”) så tar M också bort det gemenskapsliga i hur resurser fördelas. Det är en medveten strategi för att minska intresset för att bidra till det gemensamma. Att tänka ”jag” istället för ”vi” har alltid varit högerns politiska flaggskepp.
Jag har inga barn i skola. Jag har inga släktingar på äldreboende. Och själv är jag för det mesta helt frisk. Just nu befinner jag mig i den för samhället minst kostsamma tiden i livet. Men jag vet ju att jag inte kommer vara det för evigt och jag ser heller inte skatt som något som är mitt och som jag förtjänat att behålla för mig själv. Så talar en egoist. Det är dock i ojämlikhet som egoism kan frodas. Av den anledningen kommunicerar Moderaterna smart, för det där du:et splittrar vi:et. Låt inte sådan retorik slippa undan obemärkt.