Genom vetenskapsradion kan man lära sig mycket. Till exempel om utsläpp. Hur mycket har Sverige tänkt minska sina? Vilka beslut är fattade av parlamentet i Bryssel? Hur är det hela tänkt – och vem är det som driver på egentligen? Jag vet att många slår ifrån sig när de senaste temperaturhöjningarna presenteras eller förutspås – kan verkligen en grad hit eller dit spela nån roll – det vore väl bara skönt om det blev lite varmare?
Jag kan hålla med, jag fryser när termometern går ner mot minus 50 på vintern och jag är lite besviken på sommaren som var. Men låt oss ändå bara konstatera att 0 förändring betyder ett stabilt klimat medan alla + i medeltemperatur betyder att klimatet blir varmare.
Nu är det ju en väsentlig skillnad på väder och klimat och när vi inte skiljer det ena från det andra så ställer vi till det för oss. Vinterbilderna med frost i håret på folk och kommentarer om ”var är den där globala uppvärmningen?” stökar till det.
Det är när förändringar mäts över en tid som är längre än sommaren 2024 som vi kan säga nånting om klimatet och om klimatet förändras så förändras vädret – i den ordningen. Och ja, klimatet förändras både av vad vi har för oss, vi som bor här, och av naturliga variationer. Det är när man räknar på vad det gör för skillnad om vi släpper ut mer eller mindre växthusgaser som man börjar tvista, kanske främst de politiska ledarna. Experterna verkar mer överens – utom nån enstaka tvärvigg som ungefär som sponsrade nationalekonomer använder tvivelaktigt kollade fakta som underlag för att bygga sina teser (som han som, finansierad av bland annat en av Wallenbergarnas stiftelse, tar tvivelaktiga påståenden och presenterar dem som sanningar och utifrån det tycker att investeringar i norr är jättekorkat).
Källkritik är nånting bra, det kan vi väl vara överens om?
Om vi slutar släppa ut så mycket koldioxid så avtar ökningen av medeltemperaturen. Det är inte samma sak som att den går ner, för det krävs det mer. Och här blir det lite intressant att lyssna på klimat- och miljöministern. Det hon sa – innan man kom på att hon valde ut vilka resultat hon ville prata om, det vill säga bara de som går åt rätt håll – är att man ska minska utsläppen, fast bara inte så fort.
I stället för att gnata på så tar man tidigare goda resultat i miljösänkningsarbetet – tidigare överprestationer – och med dem i minnet minskar man på de medel som kunde gått till nya sänkningar – för att man redan ligger så bra till. Argumentet är att lätta på bördan för företag och hushåll för att vi har haft det lite för jobbigt de senaste åren.
Av nån anledning ser jag Pernilla Wiberg i en slalombacke framför mig. Tänk er att hon tränat vansinnigt mycket inför säsongen och är i riktigt god form. Hon känner att hon kan åka fortare än nånsin och startar i hög fart. När hon har åkt två tredjedelar av backen stannar hon upp, hon har ju redan åkt så fort så nu kan hon kosta på sig att ta det lite lugnt och tänka på skaderisken.
Liknelsen haltar måhända, det är svårt att jämföra klimat och slalom, men jag tror ni fattar. Att man bevisat att man kan göra bra resultat är inget argument för att sen sänka sina ambitioner. Dessutom är att det just våra företag som i stora mått gått före politiken. Det är företagen som kommit långt och levererat resultaten, därför att man vet att kunderna kommer att kräva det. Då vore det ärligare att säga att man inte prioriterar klimatarbetet i budgeten därför att man hellre ville göra annat med pengarna.