Härom dagen var jag och gästade Socialdemokraterna i Arvidsjaurs styrelsemöte. Vi hade många roliga och intressanta politiska diskussioner. En sak vi pratade om var bland annat att M:s haveri i Stockholm riskerar att påverka väljarna även i resten av landet. Detta för att riksmedia förstås bevakar Stockholm mer än andra regioner, vilket gör att de lokala frågorna där uppfattas som nationella.
Det innebär i förlängningen också en risk att väljare i Stockholm tror att det är regeringen som behöver bytas ut när det egentligen är deras lokala högerstyren, och att väljare även utanför Stockholm kan tro att det är så. Vi vet också att det finns många som låter det parti man väljer att rösta på i ett av valen bli det man röstar på i alla tre. Alltså kan högerns haveri i Stockholm slutligen leda till att folk även utanför Stockholm röstar höger. Det är inte en orealistisk tanke.
Så tillåt oss fundera över Sverige utanför Stockholm. Arvidsjaur har ungefär femton mil till BB på Sunderbyn. Det är inte den längsta sträckan i norra Sverige att ta som exempel, men jag är också trött på att trygghet på glesbygd alltid ska mätas i mil. Ingen i norra Sverige tror på allvar att varenda ort ska kunna garanteras ett BB inom en viss mils radie. Jag personligen känner mig tryggare med flera mil till närmsta BB, så länge jag vet att jag har en plats där och blir väl omhändertagen, än om jag har närmsta BB två kvarter bort men ska ändå behöva föda i väntrummet eller i sista minuten skickas iväg till en helt annan region (som situationen i Stockholm är).
I Arvidsjaur finns ingen vidare segregation att tala om. Den ekonomiska ojämlikheten är inte extrem mellan medborgarna, och de som flyttat till Arvidsjaur från andra delar av världen integreras snabbare eftersom ens bakgrund blir mindre relevant att basera grupptillhörighet på när samhället som helhet är så litet. Det gör att du ses som den individ du är snabbare än du gör i Stockholm, och du bedöms i andras ögon för hur du är som medmänniska snarare än efter utseende eller statusprylar.
Nu tog jag Arvidsjaur som exempel, eftersom mötet hölls i Arvidsjaur och kommunen var utgångspunkt för våra diskussioner. Och visst finns det problem i hela Norrbottens län att ta tag i. Men våra problem blir inte riksnyheter, och ingen stockholmare skulle basera sitt val av parti att rösta på utifrån hur högerstyret i Region Norrbotten misskött sig den senaste mandatperioden. Jag vet att exempelvis förlossningsvården här behöver bli bättre, men jag kan aldrig tänka mig att mer högerpolitik kommer lösa det. Det som behövs här är en stark personalpolitik, för att säkra personalens uthållighet och arbetsglädje och i och med det patienternas trygghet. Det kan inte högerpolitik ge, det bevisar inte minst Stockholms-regionen.
Det är störigt hur vi hela tiden måste förhålla oss till hur Stockholm är centrum och riksmedia rapporterar om lokalpolitik därifrån. Men det som kan glädja är väl då kanske att Stockholm kan agera avskräckande exempel. ”Så går det när Moderaterna får styra” borde rubrikerna lyda. Inte för att media ska vinkla saker politiskt, utan för att det faktiskt är sant. Stockholm är skräck-exemplet på högerpolitikens riktning och mål, och att detta ens över huvudtaget i något sammanhang kan vinklas som brister från rikspolitikens sida är tveklöst Moderaternas största seger.
