Det var glest mellan raderna på pressläktaren när regeringen presenterade Skolverkets nya generaldirektör i måndags. Men skolminister och liberalen Lotta Edholm var lika glad ändå. Äntligen kunde hon berätta om vem som skulle ta över som högsta chef för Skolverket. Det blev riksantikvarie Joakim Malmström. En man med bakgrund som historiker och chef på Naturhistoriska riksmuseet, men helt utan erfarenhet från skolvärlden. Något han själv lyfte fram på pressträffen och sade att utnämningen av honom var en smula svindlande. Det är ju en stor myndighet med nästan 1000 anställda och ett samhällsområde som väcker känslor. Beslutet att tacka ja var inte enkelt tyckte Malmström.
– Skolan ska gå tillbaka till grunderna. Tillbaka till en skola där elever lär sig läsa med riktiga böcker, där faktakunskaper står i centrum och där lärare kan fokusera på sin undervisning. Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon. Därför är regeringens omläggning av skolpolitiken så viktig och Skolverkets nya generaldirektör spelar en nyckelroll i arbetet, sade skolministern.
Det är klart att historia och bevarandet av Sveriges kulturarv är viktigt. Arkiv måste finnas och runstenar sparas. Malmström har säkert skött sitt uppdrag bra och klarar förmodligen av en för honom ny spelplan i form av Skolverket. Men signalvärdet av att placera just honom, som dessutom är en yngling i kåren av generaldirektörer med sina 45 år, på en av landets viktigaste myndighet sticker ut. Det finns så många kunniga ledare med erfarenhet från skolan som skulle passat bättre. Det går därför inte att tolka på annat sätt än att Liberalerna vill fortsätta bromsa den digitala utvecklingen. Eleverna blir de stora förlorarna när bakåtsträvarpartiet är i farten igen.
Johan Pehrson själv stod med mobilen i handen (!) på Almedalens scen i somras och predikade om skärmfria förskolor. En rent populistiskt förslag som går emot forskning som till exempel visar att barn enklare lär sig matematik på en platta. Eller det enorma uppsvinget för engelska språket. Glöm inte heller mobbade elever som mycket lättare hittar vänner på nätet än på skolgården. Skammandet av barn som hanterar internet bättre än alla äldre är oacceptabelt.
Teknisk utveckling och ökad digitalisering borde istället vara varmt välkommet. Inte i panik undanstoppat genom livrädd politik. Minns etablissemangets skräck för videobanden på 1980-talet. Ungefär så mossiga kommer även Liberalerna bli ihågkomna. Om de ens överlever så länge till, både i EU-parlamentet och i riksdagen. När skolministern lyfter fram riktiga böcker som något positivt framstår det redan idag som ett obegripligt uttalande för många. Vadå riktiga böcker? Selma Lagerlöfs utgivning går lika bra att läsa på platta eller i pappersbok. Eller varför inte lyssna till en av hennes böcker. Och hur hållbart är det egentligen om alla böcker ska vara tryckta på dyrt papper? Edholm verkar inte tänka längre än näsan räcker.
Vuxenvärlden har i alla tider skrämts av vad ungdomen gör. Liberalernas rädsla för plattor är direkt skadlig. Och samtidigt väldigt sorglig. Det som en gång var Sveriges främsta skolparti tramsar nu runt som en värre version av Prussiluskan. Vad skulle hända om de istället för en gångs skull gjorde en ordentlig omvärldsanalys av vad elever verkligen vill, behöver och kan.