Det råder budskapskonkurrens och som på varje mässa kan en bli yr i huvudet. Men jag tror jag plockade ut några guldkorn. Exempelvis en sprillans ny studie om antisvart rasism, eller afrofobi, på arbetsmarknaden som Länsstyrelsen i Stockholms län står för. Forskarna Mattias Gardell, Irene Molina och Sima Wolgast har gjort ett grundligt jobb för att påvisa att för afrosvenskar räcker det inte att vara högutbildade för att få ett bra jobb, göra karriär eller få lika mycket betalt som sina kollegor ur majoritetsbefolkningen. De redovisade hårda fakta och ett gediget statistiskt material som inte går att bortse ifrån. Annars är det vanligt att förminska rasism eller tala om minoriteter som lättkränkta människor med offerkofta. Jag tror det kommer att bli liv om deras rapport.
Rasism är ju inget nytt fenomen i Sverige även om vi inte gärna talar om den. Ett annat seminarium var Statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande – en för många okänd del av svensk historia. Precis som andra officiellt erkända nationella minoriteter har denna minoritet helt enkelt behandlats för jävligt. Inte bara staten stod för övergrepp utan också svenska kyrkan. Folkgruppen utsattes för rasbiologiska institutets skallmätningar och klassades som underlägsna människor. Barnen sattes i så kallade arbetsstugor för att tvångslära sig svenska och förneka sitt språk, sin kultur.
De utsattes för en försvenskningsprocess. Inte helt olik den assimilering som idag avkrävs människor från andra länder, med annan religion eller annan kulturell bakgrund. Frågan är om inte kravet på perfekt svenska för att få ett jobb är snarlikt det tornedalingar utsattes för, fast det formuleras med lite trevligare ord som en framgångsfaktor för integration.
Det finns flera termer för det som skett. Kulturell kolonialisering är ett exempel. Svensk exceptionalism är ett annat begrepp, vilket innebär att Sverige har en självbild som det mest framstående landet i världen som bör vara förebild för alla andra. Bakom finns en idé om överlägsenhet utan att vi för den skull behöver se oss som nazister eller fascister. Överlägsenheten kan bäddas i ord som ”svenska värderingar” till exempel. Som om Sverige har monopol på goda värderingar.
En tredje höjdpunkt var Jackson Katz. Han är forskare, filmare och specialist på mäns våld. Passionerad feminist. Han menar att om män slutar vara våldsamma befriar de inte bara kvinnor utan också sig själva. Boys will be boys – pojkar är pojkar – är en fras som ofta legitimerar killars och mäns våld. Som om de är hormonellt styrda utan självkontroll eller möjlighet till etiskt grundade beslut att inte bruka våld. Själv tror jag inte att män är genetiskt programmerade att vara våldsamma. De flesta män är inte våldsamma utan är bättre uppfostrade.