På samma sätt ser det ut när det kommer till barnuppfostran. Vi pratar ofta om hur vi ska uppfostra våra döttrar. Hur vi ska stärka dem för att de ska kunna leva friare och mer jämställda liv eller vad de ska göra för att kunna gå tryggt hem genom natten. Det är naturligtvis inget fel med det. Vi behöver stärka och stötta våra döttrar för att jämställdheten ska ta ett kliv framåt. Men en kanske än viktigare diskussion är hur vi ska uppfostra våra söner.
Förra året blev jag pappa till en fantastisk liten pojke. Jag har en dotter sedan tidigare och från första stund har tankarna kretsat kring hur hon ska fostras och stärkas för att gå trygg i en värld som kan vara så grym mot flickor och kvinnor. Att en son också behövde fostras för att bidra till ett mer jämställt samhälle hade jag inte tänkt på lika noga.
Men givetvis är detta minst lika viktigt, om inte viktigare: hur vi ska uppfostra våra söner för att de inte ska bli dåliga män. För att de inte ska tycka sig ha rätt att kränka och skada kvinnor. Tycka det är naturligt att alltid ha första tjing på de bästa jobben och aldrig förväntas ta huvudansvaret för hem och familj. Och hur vi ska uppfostra våra söner att vårda sina relationer och tänka mer på andra än på sig själva.
Det finns de som tror att kvinnor och män är födda till bestämda roller och att det inte finns så mycket vi kan göra åt det. Pojkar kommer alltid att vara pojkar är ett välkänt talesätt. Jag är inte en av dem. Jag tror att sättet som vi som män och kvinnor beter oss på i hög grad är inlärt.
Ett tydligt exempel är just hur vi uppfostrar våra söner. Pojkar är ju som barn är mest. De gråter när de är ledsna, vill ha ömhet och närhet när de känner sig otrygga. De är arga och de är glada. Ändå ägnar vi en stor del av vår uppfostran åt att slipa ner många av dessa sidor hos pojkarna. De ska bita ihop när livet känns motigt och svårt. De ska helst inte gråta eller på andra sätt visa sig svaga. Som blivande man lär man sig ganska snabbt vad som är accepterat manligt beteende och inte.
På många sätt är män friare än kvinnor vilket inte är så konstigt i ett samhälle där män har de flesta privilegierna och mest makt. Men det går inte att komma ifrån att vi i vår fostran av våra söner berövar dem uttryck och möjligheter som de, vi, behöver som män. Verktyg som vi män behöver om vi på allvar ska kunna bidra till och leva i ett jämställt samhälle.
Problemet är inte att pojkar alltid kommer att vara pojkar. Problemet är att vi i vår uppfostran gör väldigt mycket för att de ska sluta vara sig själva. Det är hög tid att tänka om.