Elever och lärare som mördas i svensk skola är inget nytt. Det har tyvärr skett ett antal gånger från 1960-talet och framåt. Oftast med ett dödsfall per tillfälle. Attacken i Trollhättan 2015 sticker ut. Då dog fyra personer inklusive gärningsmannen själv. 2022 mördade en elev två kvinnliga lärare i Malmö. Det som skiljer sig med tisdagens massmord i Örebro är antalet döda och att gärningsmannen verkar ha använt automatvapen. Risbergska skolan bedriver dessutom vuxenutbildning, så ingen av offren är barn. Händelsen påminner mer om de skolskjutningar som regelbundet sker i USA. Ett land där vapen är något som ofta finns i var mans hem och hand.
4 februari 2025 kommer gå till svensk historia som en mycket mörk dag. En gräns är passerad och när den första akuta fasen är över krävs eftertanke. Hur kunde det här hända? Har samhället fallerat på något sätt? Krävs det ännu mer säkerhet i svenska skolor nu? Kan man skaffa jaktlicens alltför lätt? Var media för snabba i en del av rapporteringen? Aftonbladet bad om ursäkt redan efter några timmar när de hade publicerat en intervju med vad de skrev var den misstänkte gärningsmannens pappa. Människor i chock ska media behandla varsamt och med respekt. Hur blickar vi gemensamt framåt i enighet och ej splittring?
Statsministern, Gunnar Strömmer, kungen, Magdalena Andersson och kommunstyrelsens ordförande John Johansson i Örebro har alla kommenterat händelsen. Med allvar, värdighet och beslutsamhet. Nu kommer en tid för sammanhållning. Sverige behöver hålla ihop.
Skolskjutningar har ibland ideologiska hatmotiv, som i Trollhättan. Men det finns även exempel där utsatthet och utanförskap i skolan ligger bakom. Skolsäkerhetsutredningen 2023 lyfter upp att i flera fall hade gärningspersonerna upplevt en långvarig och allvarlig mobbning. I vissa fall hade den erfarenheten haft en betydande inverkan på gärningspersonerna och ha varit en faktor bakom beslutet att utföra attacken. Precis som i fall i Finland och USA. Utredningen tillsattes med syftet att barn, elever, lärare, rektorer och annan personal ska ha en säker och trygg arbetsmiljö.
Skollagen är tydlig med att skolan måste arbeta förebyggande mot kränkningar. Alla elever, oavsett förutsättningar, har rätt att känna sig trygga i skolan. Så fort mobbning blir känt, vare sig det är en lärare eller annan elev som ligger bakom, ska händelsen utredas och stoppas. Rektors ansvar är stort, huvudmannens ännu större. Mobbning sätter spår resten av livet. Äldre människor kan 50 år efteråt fortfarande falla i tårar när de berättar om en svår skolgång. Om de ens blir gamla, för det yttersta priset för långvarig mobbning är självmord. Barn som får hela sin person ifrågasatt och till slut inte ser någon annan utväg än att avsluta sitt liv.
Gärningsmannen i Örebro är död. Vi kommer förmodligen aldrig få veta exakt vad som låg bakom hans motiv. Men tragedin sätter fingret på ett större problem. Utsatta och ensamma människor behöver stöd. Skola, socialtjänst och polis måste samverka och fånga upp varningssignaler i tid.
Barn- och elevombudet (BEO) vid Skolinspektionen är en viktig funktion i arbetet mot mobbning i skolan, men som numera tyvärr syns alltför sällan. BEO borde därför få ett rejält tillskott i regeringens vårbudget. När det handlar om att skydda våra skolor måste det få kosta pengar.