För ett par veckor sedan var jag hemma i Östersund. Mamma hade köpt boken "Brev till mannen", av komikern och skådespelaren Bianca Kronlöf. Mamma berättade att hennes bokklubb (bestående av enbart kvinnor) hade valt ut denna bok att läsa. Jag bläddrade i den. Varje kapitel är ett brev. Ett brev är till ragget. Ett brev är till sonen. Ett brev är till alla fäder. Brev till män. På det viset kändes det lustigt att min mammas bokklubb, bestående av bara kvinnor, valt boken.
Det är förstås inte orimligt att kvinnor vill läsa boken. Den är både skarp, rolig, och som kvinna finner man hög igenkänning i många av breven fastän de är författade med män som tilltänkt läsare. Men när jag några veckor senare var på Bok & Bilds författarsamtal med Bianca Kronlöf på Kulturens hus i Luleå var det också en överhängande majoritet kvinnor i publiken. Något som Kronlöf själv påpekade.
I brevet till fäder beskriver Kronlöf det djupt ojämställda i föräldraskapet. Hur att dela lika är långt ifrån självklart, men också hur män ses som hjältar och kvinnor ses som frånvarande när ansvaret föräldraskapet medför faktiskt delas lika. Hon påpekar även hur provocerande ett jämställt föräldraskap kan vara i andras ögon. Hur hennes egen sambo (pappan till hennes barn) uppfattas som kuvad av henne själv in i en jämställd föräldrarelation. Som om han inte själv hade makt över sitt egna val att vara en närvarande far. Det fördummar mannen och gör kvinnan till bov.
"Det är ni män som väljer: Vill du vara en aktiv del av ditt barns liv eller inte? Du är fullt kapabel att fatta det beslutet och förstå konsekvenserna för din relation till ditt barn om du inte är där" skriver Kronlöf och i och med den meningen tar hon bort alla de fördummande föreställningarna om mannen, men sätter därmed också krav på mannen som förälder. Vilket egentligen inte borde vara någonting konstigt alls. De flesta vuxna, som vuxit upp med en mamma och en pappa, är närmare sin mor än sin far i vuxen ålder. Det om något borde sporra dagens män att bli bättre fäder än vad deras egna var.
Av den anledningen borde alla män som är eller ska bli fäder läsa det brevet. Så varför inte ge boken till en far på Fars dag på söndag? Det är inte som att de andra kapitlen inte är läsvärda för fäder (eller andra män) heller. Nästa fredag är det dessutom internationella mansdagen, den dag per år som är till för att belysa manlighet, normer, och hur män faktiskt också är offer för den ojämställda ordningen. Detta är något som Kronlöf belyser i brevet till sonen.
Att kvinnor vill läsa Kronlöfs bok är logiskt. Inte minst för att kvinnor alla någon gång försökt lyfta något av de perspektiv boken belyser med en man hon känner. Kvinnor tar ett oerhört stort ansvar för skolningen av männen i frågor om jämställdhet, vilket tyvärr innebär att kvinnor omedvetet eller medvetet också reproducerar bilden av mannen som inkapabel att själva göra valet att lära sig och vilja göra mer för jämställdheten. Bianca Kronlöf tar med denna bok faktiskt bort mycket av den dagliga kamp kvinnor för i sina relationer med män, genom att sätta ord på dem i brev författade med mannen som tilltänkt mottagare. Så se till att en man faktiskt läser dem.