Det är knepigt att försöka diskutera klimatfrågor med folk. Vi har levt gott och förbrukat resurser i allt snabbare takt sen 50-talet och att göra större förändringar är alltid lite skrämmande. De flesta förändringar vi gör baseras på vad vi sparar mest pengar på. En gång i tiden värmde vi våra hus med ved – och vi vet ju alla att den värmer oss fler gånger än bara när vi bränner upp den, men det tar också tid att hålla på med ved, och den ska förvaras torrt i stora mängder. Att många köpte en oljepanna på 60-talet var inte alls konstigt, oljan var billig och arbetsinsatsen liten. 70-talets direktverkande el verkade – då - som en jättebra idé. Nu fanns el i överflöd och el-element var billigare än de för vattenburen värme. I min familj kastade vi ut oljepannan på 90-talet och borrade för bergvärme – för att spara pengar. Idag funderar många på solel och batterier och om inte DET skulle kunna vara en bra affär?
Vi är kortsiktiga. Vi bygger hus av märkliga material och maten vi äter har jättelånga innehållsförteckningar. Visserligen ökar livslängden, men en bra bit har att göra med att barnen överlever bättre. Att ta hand om oss själva och se till att vi har muskler istället för fett, att vi bibehåller vår rörlighet, ger 17 i att röka och äter bra mat ger resultat på sikt – men vi är dåliga på att betala räntan på livskvaliteten innan det är försent. På samma sätt blundar många av oss för hur vårt avtryck i miljön ser ut. Så länge vi kan dricka vattnet och äta våra bär och vilt och fisk så tycker vi inte att miljödebatten har så mycket med oss - här - att göra. Lite mer värme på sommaren vore väl bara skönt och att isavsmältningen på Grönland kan påverka golfströmmen så att alla vintrar framöver kan bli värre än den innevarande är väl ändå lite osäkert? Att det ser ut på andra sätt i andra delar av världen blundar vi för. Systematiskt vägrar många att skilja på väder (nu) och klimat (medelvärde under låååång tid) och hävdar att de inte kan se några större skillnader från när de själva var barn. Skärper vi till oss så fattar vi vad som står på spel även om vi inte vill - eller hellre ägnar oss åt konspirationsteorier.
När regeringen får följdfrågor om sin nya plan att få våra utsläpp att falla till noll på typ 20 år så svävar man på svaret. Ett av vallöftena var att göra bränslepriset lägre och det var inte måttligt så fort det skulle gå! Sänkningen av reduktionsplikten (den som gör bränslet lite mer växthusvänligt men också dyrare) visar sig hålla på att bita regeringen i rumpan när vi nu ser att planen bygger på att man höjer reduktionsplikten igen. Och ärligt talat – är det inte priset som har den största påverkan på vilka val vi gör? Jag kör mycket bil, jag är en av dem jag pratar om, och jag vet hur mina månadsräkningar ser ut och att det beror både på körsträcka och pris. Glesbygden har inte så många alternativ, jag hävdar bestämt att jag inte får ihop mitt liv om jag ska förlita mig på det fåtal bussar som kan ta mig hit och dit – och särskilt inte när jag inte bara ska fram och tillbaka mellan punkt A och B. Men jag tror också att vi om tio år kommer att se både ett förändrat beteende och bättre teknik och mer av egenproducerad kraft därför att vi kommer att räkna hem våra resor på det viset. Och då kommer vi att titta tillbaka på våra protester och fundera vad vi höll på med - precis som att vi idag skakar på huvudet åt den direktverkande elen i elementen och undrar vad vi höll på med.