När regeringens särskilda utredare Inga-Lill Askersjö presenterade under måndagen presenterade en serie förslag om lustgas, tobaks- och alkoholbruk var ungas hälsa i fokus.
Det är rimligt – och många av de förslag som presenterades var helt och hållet nödvändiga uppdateringar av lagstiftningen till den rådande verkligheten.
Det är nämligen områden där det under de senaste åren har skett en omfattande produktutveckling och där konsumtionsmönstren idag ser annorlunda ut än de gjorde för bara ett par år sedan.
Det finns i nuläget ett förbud mot cigarettrökning på skolgårdar och i skolbyggnader – men det täcker inte de e-cigaretter eller ”vapes” som har blivit populära bland unga de senaste åren.
Situationen är liknande på området lustgas där försäljningen hittills har varit fri, helt enkelt eftersom det för bara ett år sedan inte var en fråga som hade behövt regleras; då användes lustgas i princip enbart inom sjukvården.
Nu är läget ett annorlunda, med ett omfattande missbruk som sprider sig nedåt i åldrarna, och därför är det ett bra och nödvändigt förslag att förse lustgasen med en artonårsgräns för köp; det kommer att skydda unga och växande människor från lustgasrelaterade skador, och fungera som en signal om att detta inte är en ofarlig konsumtionsvara.
Om det är nog nästan alla överens – men en fråga som har väckt större debatt är utredaren Askersjös förslag att förbjuda även snus på skolområden.
Också här är bakgrunden en snabb och tidigare oförutsedd utveckling av produkter och konsumtionsmönstret – det nya, tobaksfria snuset marknadsförs aggressivt bland unga med bjärta färger, olika smaker och med hjälp av influencers på sociala medier.
Det har skapat en helt ny generation av snusare – och även på allvar öppnat dörren för tjejer och unga kvinnor att börja snusa i stor skala.
Även om snuset som nikotinprodukt är relativt sett ofarligt, är det naturligtvis en oönskad utveckling – och det är inte svårt att hålla med Askersjö och socialminister Jakob Forssmed om att skolan borde vara en nikotinfri plats.
Med regleringar och förbud förhåller det sig emellertid så, att man alltid måste se till inte enbart hur någonting borde vara, utan också till hur den regel man stiftar kommer att efterlevas och vilka konsekvenser det i så fall får.
En regel som inte förmår slå igenom och bli till norm gör faktiskt betydligt mer skada än nytta i det att den underminerar regelsystemets trovärdighet – och just ifråga om snuset är det svårt att tro att det är en strid som landets lärare skulle vara betjänta av att ta eller särskilt framgångsrika i.
Den som tror att det skulle vara lätt kan ju själv försöka förklara för en artonårig vanesnusare som har rätt att rösta, köra bil och beställa en starköl på krogen att han eller hon inte får ta med sig dosan till skolan eller sitta på lektionen med en portion under läppen.
Striden om rökrutornas avskaffande gick att vinna eftersom hela samhällets normer kring rökning ändrades på kort tid, eftersom rökning trots allt är en synlig verksamhet som dessutom har kraftigt negativa sekundära hälsoeffekter på dem som vistas i närheten.
När det gäller snusandet saknar man stödet av en sådan norm, vet att det för det allra mesta är så diskret att det är osynligt och kan inte heller luta sig på att det skadar andra.
Det är kort sagt en konflikt som kommer att bli väldigt svår att vinna – och den som på allvar vill minska snusandet på unga bör lägga sin energi på annat än ett förbud som ändå enbart skulle gälla under skoltimmarna.