Äntligen dags för semestertider för vuxna och efterlängtat sommarlov för barnen. Oceaner av dyrbar tid tillsammans. Och kostar gör det. Det är ingen billig historia för en barnfamilj att åka på charter eller för den delen semestra i Sverige. Alla måltider, boende, transporter och inträden till roliga aktiviteter blir snabbt stora summor. Ett idrottsläger i närområdet är inte heller gratis.
Bara kulglass till två vuxna med två barn på ett café kan gå på flera hundra kronor. Lever man med mycket tid kvar av månaden innan nästa lön är det inte roligt att komma tillbaka till skolan i mitten av augusti. Ångesten kryper fram när fröken ber alla berätta vad man har gjort i sommar. Stannat hemma i hyreslägenheten i stan är inte det svar man vill skylta med. Förutom den rent logistiska omöjligheten att med fem eller sex veckors semester matcha ett sommarlov på två månader är sommaren en utmaning för många. Extra svårt blir det förstås för ensamstående föräldrar. Den ekonomiska stressen hänger som ett mörkt moln över vad egentligen som borde vara glädjefyllda dagar.
De här orättvisorna pekar LO på i sin nya rapport: "Semester- och fritidsvanor för arbetare och tjänstemän 2024". Chansen till fritid, nöjen och sociala aktiviteter är betydligt sämre för arbetare jämfört med tjänstemän. Det är en effekt av både arbetsvillkor och ekonomiska förutsättningar, skriver LO på sin webbsida och lyfter särskilt fram tre viktiga slutsatser:
- År 2022 uppgav endast cirka hälften av arbetarna att de åker på semesterresa minst en vecka, jämfört med 70 procent av tjänstemännen. Denna skillnad har varit relativt konstant de senaste fjorton åren.
- 13,5 procent av arbetarna uppger att de inte har råd med en veckas semester årligen, medan motsvarande siffra för tjänstemän är 3,8 procent. Denna skillnad har ökat markant över tid.
- Semesterojämlikheten bottnar delvis i materiella skillnader. Arbetare har mindre ekonomiska marginaler och lägre löner, vilket gör att de mer sällan har råd att åka på en veckas semester.
Semester är viktigt för återhämtning men själva miljöombytet betyder också något. Uppleva nya platser ger energi och fina minnen. Att gå och skrota hemma är inte samma sak. Men många arbetare orkar inte göra något annat oavsett storlek på semesterkassan. Fysiskt arbete sliter på kroppen. En del orkar inte ens jobba till pensionsåldern. Arbetsmiljön är så mycket tuffare och mer riskfylld än för tjänstemän. Jobbar man inom hemtjänsten med stark tidspress finns ingen chans att ta en paus för att scrolla i mobilen. Bakom datorn på ett kontor sitter tjänstemännen säkert från att dö på jobbet. Man slipper även redovisa för sina kollegor när man behöver gå på toa i tre minuter. De här två grupperna lever i helt skilda världar.
Trots att Sveriges självbild är kaxig när det kommer till jämlikhet visar LO:s rapport att det fortfarande finns tydliga klasskillnader. Tyvärr bidrar sittande regering till att försämra läget ytterligare. Med två år till nästa val kommer Tidögänget, om de lyckas hålla ihop, med all sannolikhet hinna ställa till det ännu mer. Därför är Magdalena Anderssons uppdrag som oppositionsledare så viktigt. Hon måste visa upp trovärdiga och rimliga reformer för ett tryggare samhälle för alla inför 2026. Socialdemokraterna behöver ha svaren på samhällsproblemen. Annars går väljarna åt ett annat håll.