Först ut med att dra kortet starta nytt parti är hon definitivt inte. Flera exempel finns i svensk politisk historia. Mest framgångsrikt är Miljöpartiet, en gång initierat av den dåvarande folkpartisten Per Gahrton vid hans köksbord. Säga vad man vill om Miljöpartiets eventuella politiska framsteg, men bitit sig fast sedan dess har de lyckats med. Många år i riksdagen och de förhandlade fram flera statsrådsposter i Stefan Löfvens olika regeringar.
Andra har använt metoden för att väcka uppmärksamhet, luras eller faktiskt på riktigt hoppas på politiskt inflytande. Ny demokrati med Bert Karlsson och Ian Wachtmeister började som ett skämt men blev cirkus på riktigt. Vilket skakade om riksdagen och svensk politik under några år på 1990-talet. Junilistan är ett annat exempel. De bildades kort inpå valet till EU-parlamentet 2004 och lyckades bli tredje största parti. De fick därmed tre mandat i parlamentet. Men Junilistan brottades med samma utmaning som många lokala partier gör. De försökte hitta en lucka på den politiska spelplanen där ingen tydlig ideologi behövdes. Här skulle både höger och vänster samsas tvärfunktionellt. Förvirrande för väljarna men kanske allra mest för dem själva. För närvarande ligger partiet i malpåse.
Under Almedalsveckan 2005 lanserades Kulturpartiet. Skådespelerskan Kim Anderzon spred budskapet om slopad kulturmoms. Med sig hade hon bland annat Olle Ljungström och Nisti Sterk. Uppmärksamheten blev total i ungefär ett dygn. Tills ett pressmeddelande skickades ut där det framgick att det var en bluff som Riksteatern stod bakom. En lyckad PR-kupp. Sämre gick det för riksdagsledamoten och skådespelerskan Solveig Ternström när hon på Almedalen 2010 berättade med buller och bång att hon lämnade Centerpartiet för Socialdemokraterna. Nyheten höll i ungefär tio minuter innan beskedet kom att dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin avgick.
Politik påminner mycket om ett avancerat strategispel. Det handlar inte enbart om att ha rimliga reformförslag. Halva grejen är att få så mycket uppmärksamhet som möjligt. Helst positiv, men negativ duger också. Fråga bara Jimmie Åkesson om hans utmaningar med partikamrater som envisas med att göra rasistiska uttalanden.
En person som kan det här hantverket fullt ut är Sara Skyttedal. Efter många interna turer i KD, öppen maktkamp mot Ebba Busch och Skyttedal som politisk vilde hoppades nog de kristna gräsrötterna på vapenvila i Jesu namn. Tji fick de. Skyttedal kan återuppståndelsens mekanismer på sina fem fingrar.
Expressen avslöjade i tisdags att Sara Skyttedal har fått sin ansökan hos Valmyndigheten om att registrera ett parti vid namn Folklistan beviljad. Den ljuva hämnden mot moderpartiet är därmed ett faktum. Well played Skyttedal. Hon har entusiastiska väljare och kan mycket väl kamma hem många röster. Men förstås på bekostnad av borgerlig splittring. Åker KD ur blir det totalfiasko för det nya toppnamnet och Buschs starkaste kort Alice Teodorescu Måwe. Socialdemokraterna ler i mjugg och fortsätter sin valkampanj.
Men för guds skull, lova att sätta på popcornen. Den här historien är inte över än. Det kan bli en mycket spännande valrörelse. Hoppas det ökar valdeltagandet också. Valet till EU-parlamentet har alltid lidit av notoriskt lågt valdeltagande. I sådant fall har Sara Skyttedal gjort skillnad på riktigt.