Julen är ingen rolig historia för ensamstående mammor

Redan i början av november är det igång. Annonsering och försäljning inför årets stora högtid julen. Bakning, matlagning, handla klappar, städa, pynta, adventskalendrar, luciatåg och skolavslutning. December är fullbokad av förberedelser inför målgången den 24 december. Nyår med fyrverkerier och extra gott käk är inte heller gratis. Pressen och förväntningarna på tindrande ögon och lyckliga barn är betungande för många familjer. Istället för att se fram emot ledighet känner man sig nära utbrändhet av samhällets förväntningar av hur en jul ska se ut. Särskilt ett år med hög inflation och ökade räntekostnader. När man knappt får räkningarna att gå ihop varje månad är det tufft att hitta pengar till julklappar. 

Förr dög en adventskalender i papper, nu innehåller de choklad, smink eller parfym. 12-åringar trånar efter kalendrar som kan kosta 3000 kronor. Kraven för att passa in är enorma. Marknadsförarna vet också precis vad de gör. Prylarna syns i sociala medier där den unga målgruppen finns. Influensers bidrar till produktplaceringen och hetsen att köpa ännu mer. Med två vanliga löner i familjen går det oftast att lägga undan och få ihop en härlig jul med lite planering. Med lite kreativitet och eget pyssel kan man komma ned i kostnader. För ensamstående mammor är det värre. 

En vuxen med flera barn kostar så pass mycket att en del kvinnor tvekar på att skilja sig. De har helt enkelt inte råd och fastnar i äktenskap som kan vara destruktiva och farliga. Varje år inför julen kommer samma slags rapporter. Mammor som berättar om att de inte har råd att köpa ens en julklapp till barnen. Barn som hör av sig till Bris och gråter för att det inte finns pengar. Man jämför sig med skolkompisarna och skäms över hur det är hemma. Det är svårt att komma tillbaka till skolan till vårterminen utan att kunna berätta något roligt från jullovet. 

Som en följetong dyker även insamlingarna upp lagom till december. Privatpersoner som så gärna vill hjälpa till. De samlar in leksaker och mat och åker runt till fattiga familjer. Syftet är förstås gott, men det blir ändå så fel. Vem vill räcka upp handen och anmäla sig som fattig? Hur granskar man att någon verkligen inte har råd? Tänk om en mamma röker? Får hon inget bidrag då? Välgörenhet är en stor klapp på huvudet och blir i slutändan förnedrande. Moral går före äkta omtanke. Att tvingas buga och tacka för gåvor man inte valt själv. Det är en återgång till 1800-talet då det var väldigt tydligt vem som var fattig och inte. Det syntes på skorna. Ett utanförskap som är ännu värre än att inte ha råd med presenter. 

Vad som behövs istället är en stark välfärd. Ett system som gör att alla kan försörja sig, par som singlar med barn. Bara så kan man bli självständig och oberoende. Vill man lägga sin femhundring på en julklapp eller spara till en resa. Det måste var och en få bestämma på egen hand. En stark socialtjänst spelar roll och det måste till mer resurser. Varje kvinna som vill jobba heltid måste kunna göra det. Deltidsträsket där man måste leta timmar hjälper ingen att komma på fötter efter en skilsmässa. 

Alla barn har rätt till en trygg och rolig jul. Paketen behöver inte kosta tusentals kronor. Det går att fira på ett bra sätt ändå. Sverige är känt som ett välfärdsland med en grundtrygghet för de flesta. Låt det fortsätta så även framöver.