Det började med ett par personliga inlägg i flödet på Facebook. Vänner till Amun Abduallahi uttryckte sin sorg. Men de lyfte också hennes insatser som journalist vid Sveriges radio och Ekot. Amun blev 49 år och det hade kunnat varit en fin minnestext om någon som avlidit alltför tidigt i sjukdom. Men så kom det några kortare mer förklarande rader i en del medier.
Enligt uppgifter till Ekot ska Abdullahi ha skjutits ihjäl av maskerade män i staden Afgooye, nordväst om huvudstaden Mogadishu. Det är förstås väldigt allvarliga uppgifter och Ekot rapporterar att somalisk polis ska utreda mordet. En poliskälla i staden Afgooye i södra Somalia som har insyn i fallet säger senare att mordet är kopplat till en marktvist mellan Amun och andra personer.
Vad polisutredningen än kommer fram till är det en varningsklocka som borde ringa oavsett. Amnesty Sverige har i en rapport pekat på hur våldsamma attacker, hot och trakasserier mot journalister i Somalia gör landet till ett av de farligaste platserna i världen för att jobba med media. Reportrar utan gränser kräver nu att somaliska myndigheter gör allt de kan för att utreda motivet bakom mordet och ta reda på om det har kopplingar till arbetet som journalist.
Frilansfotografen Martin Adler sköts också ihjäl i Somalia, fast för snart 20 år sedan. Det fallet fick mycket större uppmärksamhet än det här mordet. Samma sak när Sveriges radios korrespondent Nils Horner mördades i Afghanistan 2014. Det är en händelse som har etsat sig fast i svenskarnas kollektiva minne.
Varje enskilt fall är förstås en tragedi för anhöriga och kollegor. Inte heller går de att gradera sinsemellan. Att mörda journalister är en attack mot det fria ordet. Punkt. Men det är klart att en jobbig men relevant tanke ändå dyker upp. Kan medieskuggan bero på att Amun Abduallahi hade ursprung i Somalia, bar slöja och var kvinna? Spelar en professionell yrkesbakgrund ingen roll då?
Amun Abduallahi började på 00-talet jobba på Sveriges radio. Hon låg bakom flera uppmärksammade avslöjanden till exempel om Al-Shabab och hur de rekryterade medlemmar i förorter till Stockholm. Abduallahi var även en prisad journalist. 2010 fick hon Publicistklubbens yttrandefrihetspris till Anna Politkovskajas minne. En nominering till Guldspaden ingick i hennes CV. Hon var också engagerad för folkbildning lokalt i Kunskapens hus under åren i Rinkeby. När hon flyttade tillbaka till Somalia arbetade hon med projekt för att stärka kvinnors rättigheter.
En gedigen erfarenhet och djup kunskap om områden många andra svenska journalister saknar. Ändå så okänd att det inte ens finns ett foto på henne i TT:s bildbank för att bildsätta den här ledarkrönikan. Det säger något om hur det svenska samhället, trots en självbild med höga ambitioner om att vara fördomsfria, ändå lyckas trampa snett när det handlar om invandrarkvinnor med afrikanskt ursprung. En grupp som Amun Abduallahi kämpade för att synliggöra och få i meningsfull sysselsättning.
Ödets grymma ironi gjorde sedan att när hennes egen död blev nyhet så ledde det enbart till notiser. Ingen minnesfond, inga hyllningsord från kända journalistkollegor i sorg och definitivt inga uppföljande intervjuer med den sörjande familjen. En somalisk kvinna i Sverige, oavsett yrkestitel, är helt enkelt inte intressant. Varken som levande eller död.