När jag skriver är det ofta om nånting som jag går igång på. Häromdagen var det en debatt om hur man ska få köpa alkohol som gjorde att jag ilsknade till. Inte på åsikterna, vi får tycka olika, men på det där sättet att debattera som handlar om att hellre trycka till sin motståndare än att svara på frågor.
Jag ser inte längre partiledardebatter i tv. Jag har till och med svårt för de där lite längre intervjuerna mellan två personer i radio. Jag är spyless på det där kastandet av skit, det regisserade, uppseendeväckande, det som ska skapa rubriker – och därmed lämna spår. Och jag tänker att vi har ett problem. Om inte ens jag, som är genuint intresserad, orkar lyssna, förväntar vi oss då att den som bara är milt intresserad ska välja politik före deckaren på söndag kväll?
Det är inte ett dugg bättre det som flera tryckta media sysslar med. Det som handlar om att folk ska klicka på en rubrik och mötas av reklam, för att man lever på reklam och inte på prenumerationer. Då måste rubrikerna bli grövre, anspela på skandaler och oegentligheter. Sånt som folk antas vilja läsa. Sedan gömmer man sig bakom att man bara säljer det som folk vill köpa.
Jag tror vi måste börja protestera. Inte mot de politiska åsikterna, inte mot granskningen av makten, men mot de format som vi tvingas förhålla oss till, vi som lyssnar och läser. Svaret från politiken är nästan alltid att man ju vänder sig mot en publik som inte är så påläst (vars röster man vill ha) och har så lite tid på sig att få fram allt det fina som man föreslår. Svaret från medierna är ofta att man har en affärsmodell att ta hänsyn till. En modell som bygger på att man delar in samhället i onda och goda om det ska bli några stålar, om man ska vara krass.
Debatt handlar närmast alltid om dessa saker. Att smutsa ner den andre, i stället för att stå för det man själv tycker. Om människor då blir trötta på det och därför slutar titta, eller om ”affärsmodellen” bygger på att peka ut en del av befolkningen som misstänkta oavsett vad de gör, då slår jag vad om att förloraren i slutänden stavas Demokratin. Och vilka har då vunnit?
Vilket samhälle vill de som driver fördummande och skandalösa format leva i? Tänk tanken hela vägen. Om vi bara ska prata enkla lösningar på svåra problem, och alltid hitta en misstänkt eller skyldig, är vi då inte på väg mot ett samhälle där de som vinner makten blir de skriker högst och som kommer med enkla lösningar på komplicerade problem? Då är vi alla förlorare. Vi har provat den lösningen i världen, och det blir inte bra.
(Men alkoholen då? Borde vi inte få köpa med oss vin hem på fredag när vi hämtar pizzan? Nja, jag tillhör dem som tror att samhället är till för att skydda och hjälpa de som är svagast. Och jag tror inte barnen i en familj med missbruksproblem mår bättre om mamma, som lovat sig själv att inte dricka den här helgen, inte kan stå emot därför att det blivit enklare att få tag på vin. Det är min åsikt, och den kan vi debattera. På ett sakligt sätt!)
