Jag läser deckare som avkoppling. Sambon och jag ser deckare på teve. Inte de blodigaste, råaste, de där man tappar allt hopp om mänskligheten, men de där man får följa en utredare som klurar och funderar och försöker lägga ett pussel. I samma anda funderar jag över utspelen i rikspolitiken. Vi har alla följt hur justitieutskottets ordförande menar att profeten Muhammed skulle vara en rövare och slavhandlare och att religionen Islam skulle vara antidemokratisk, våldsförespråkande och kvinnofientlig. Vi ser hur ordföranden i den svenska delegationen i Organisationen för Stöd och Säkerhet (!) anser att Priderörelsen har kopplingar till pedofili. I det ena fallet – där islam är inblandad – var reaktionerna från regeringshåll ganska lama, och i det andra mer kraftfulla och det tål också att funderas på. Beror det på opinionen inom landet? På att den ena frågan anses vara ofarlig att ställa sig bakom men inte den andra? Pedofiliuttalandet försvarades så småningom med att han som sa det var så less på att Priderörelsen kritiserat och exkluderat hans parti. Det där med massmördare har jag inte sett någon gå till försvar kring.
Jag tillhör ett folkrörelseparti, det tror jag inte har undgått någon. Det betyder inte att jag håller med om vartenda förslag eller vartenda uttalande som mitt parti gör. Men kärnan om människors lika värde, om respekt för andra och viljan att varje människa ska ha samma möjligheter, den kärnan lirar med mitt hjärta. Jag vet att valstrategier ibland gör att man trycker på vissa frågor mer än andra och jag kan ibland vara irriterad över att glesbygdens frågor inte får den uppmärksamhet som de borde ha, både när det gäller vilka frågor som når media och vilka frågor som leder till flest röster. Precis så diskuterar de andra partierna också; hur ska man, rent taktiskt, låta så att man får så många med sig som möjligt? Och just det är det som jag funderar på. Är taktiken från ovanstående glasklar? Tar man islam ena veckan och HBTQ nästa? Som ett led i att tala om vad man själv minsann inte är, utan kanske ”lite bättre” (notera citationstecknen)? Eller är det förflugna ord från folk som inte kunde hålla sig utan skriver och säger saker som är oövertänkta, som kommer av ilska eller aggressioner som inte kan hanteras på bättre sätt?
Jag önskar det ena men tror på det andra. Det är testballonger. Och precis där vill jag backa tillbaka till det där med människors lika värde. Alla är inte kloka, en del beter sig korkat, andra förslaget, men om vi förfaller till att fördöma människor bara för att de inte är som jag – vad blir vi då? Jonathan Lejonhjärta skulle ha sagt att vi var små skitar och för mig är det som vi ser nu precis samma sak som det som Astrid skrev om i Bröderna Lejonhjärta, även om det då var väldigt enkelt att vara på de godas sida, för det var så hon skrev det. Så vad är du? Säger du ogenomtänkta saker? Tycker du att de där homosexuella visserligen kan få finnas, men helst inte synas? Och att de som helt fredligt lever i källan av det som är gott med religioner ska misstänkliggöras och skuldbeläggas för vad de som gått snett och radikaliserats gör? Det där behöver vi prata mera om, backa tillbaka och se hela bilden av, och fundera på hur taktiken för att dela samhället i ”vi” och ”dom andra” ser ut. Och vad det leder till.