Peter Swedenmark skrev häromdagen på denna sida, att det stora problemet med IT-skandalen är outsourcingen. När någon, staten eller ett företag, överlåter åt andra att sköta deras informationsbank bör de vara försiktiga.
I synnerhet om det är information som är känslig för rikets säkerhet.
Slutsatsen blir att i fortsättningen får staten se till att denna typ av aktiviteter sköts på ett säkrare sätt. Det går att anlita andra aktörer om de är säkerhetsklassade.
Det verkar också som att staten nu har den inriktning. Vad det bland annat kommer att handla om är att man skaffar sig egna datahallar, att myndigheterna samarbetar mer, och fortsätter rationalisera så att digitaliseringen drivs på ytterligare.
Men vi ska inte glömma tumregeln att all information som finns på datorer också är läsbart av alla. Tänk på det kära läsare, nästa gång du surfar på ”intressanta” sidor, eller mejlar elaka saker om arbetskamrater.
Vad vi nu behöver är en fortsatt översyn av säkerhetsfrågorna i ett samhälle där allt digitaliseras – och där vi lever i förkrigstid. SÄPO har sedan 2012 försökt få staten – såväl tjänstemän som politiker – att förstå att vi lever i en annan säkerhetspolitisk tid.
Dock kommer knappast heller den fortsatta debatten att handla om detta.
Utan istället röra vem som visste vad. Vem ska avgå? Vem är mest oduglig, regeringen eller oppositionen?
Bilden av detta drama blir viktigare än själva dramat. Statsministerns uppdykande på scenen, efter nästan en veckas skandalskriverier, gör att han kommer in rätt sent i filmen. Åskådarna har redan skaffat sig en bild av vad som hänt.
Han riskerar att bekräfta bilden av regeringen som en samling plattfotade fegisar, och sig själv som en kusin från landet.
Risken är att han nu stärker bilden av en vankelmodig regering vars enda motivation är att oppositionen är ännu mer oduglig. Vilket får många väljare att snegla efter mer profilerade partier.
Sverigedemokraterna förstås. Men vänsterpartiet då? Vilket annat parti kan med trovärdighet hävda att de motsatt sig privatiseringar, outsourcing och att staten leker affär med allvarliga ting?
Nja, deras bidrag till den här debatten har inskränkt sig till att kräva flourtanternas återkomst. Det är nästan gulligt.