Det är inom projektet GLAS, Glaciärarkeologi i Sápmi, som arkeologer från Stockholms universitet, Jamtli, Västerbottens museum, Silvermuseet, Ájtte och Norrbottens museum bedrivit inventeringar längs med hela fjällkedjan från Jämtland i söder till Norrbotten.
Glaciärarkeologi är en räddningsinsats, ett försök att omhänderta viktiga föremål som kan berätta mer om vår gemensamma förhistoria och historia. I Norge har det gjorts framgångsrikt sedan 2006, snart 20 år. I Sverige kan det sägas ha inletts för 10 år sedan i begränsad omfattning för att inom GLAS-projektet ha skett mer systematiskt och i större omfattning.
Det är i en artikel i Piteå-Tidningen som några av projektets deltagare och dess projektledare Markus Fjellström berättar om fynden de gjort i Arjeplogsfjällen, bland annat en 2 500 år gammal pil, hur otroligt välbevarade föremålen är och att material som vanligen inte hittas, som trä, skinn och annat organiskt material, finns kvar.
De beskriver också angelägenheten i deras arbete får fortsätta. Annars kommer värdefull kunskap om vår förhistoria och historia att förstöras. På norsk sida har man hittat klädesplagg som en tunika från järnåldern, en mer än 3 000 år gammal sko, en vante från vikingatid, skidor, en runristad vandringsstav från vikingatid, rester av dragdjur som hästar och andra föremål som vittnar om människans verksamhet på och invid glaciärer och snölegor.
På hemsidan med namnet Secrets of the Ice (Isens hemligheter) går det att se ett urval av de fantastiska föremål som hittats under de norska inventeringarna.
Under GLAS-projektet har en mängd spännande föremål hittats. Problemet är bara att finansieringen är slut, i år var det sista året med inventeringar. Det är Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond som finansierat det fyra år långa programmet, det är oklart om det blir någon fortsättning.
Samtidigt vet vi att klimatförändringarna, uppvärmningen av vår planet som vi människor orsakat, inte stannar av.
Redan 2100 kan fyra av fem glaciärer vara borta i Sverige enligt glaciärforskare. För att inte tala om snölegorna som har betydligt mindre massa än glaciärerna, det är tveksamt om någon av dem kommer att vara kvar om 75 år.
Det är bråttom. Nya föremål smälter fram årligen och det är en kort period varje säsong som det är möjligt att besöka platserna och omhänderta dem. Omhändertas de inte så förstörs de snabbt när de utsätts för väder och vind. Det är något vi inte har råd med, särskilt inte i norra Sverige där vi fortfarande lider av stora kunskapsluckor om vår förhistoria och historia.
I Norge är det Innlandets fylkeskommun och Kulturhistorisk museum i Oslo som finansierar det glaciärarkeologiska programmet sedan 2011. Kontinuiteten är viktig då årliga inventeringar behöver genomföras. I Sverige är det staten, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna, som har ansvar för kulturmiljöarbetet.
I portalparagrafen till Kulturmiljölagen står det att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Det står vidare att lagen syftar till "att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer".
Det är med andra ord dags för Riksantikvarieämbetet att ta sitt ansvar, avsätt medel för ett glaciärarkeologiskt program.