Uttrycket gaslighting kommer från en gammal psykologisk thriller som handlar om en man som manipulerar en kvinna på ett sätt som får henne att tveka på vad som är sant, om det hon ser och hör finns i verkligheten eller om hennes mentala hälsa är på nedåtgående. Idag ser vi det ofta användas för att beskriva manipulativa förhållanden där (oftast) en man viftar bort kvinnans upplevelse av att han marginaliserar henne och tar sig rätten till privilegier på hennes bekostnad.
Det är inte som hon tror säger han, hon har bara fått för sig något. Ojämlikhet med plusmeny kanske man kan kalla det och det slutar det inte sällan med fysisk misshandel mot en person som brutits ner. Att själv få syn på vad man utsätts för är svårt, det kan ta lång tid innan man begriper hur man både utnyttjats och indoktrinerats till att tro att det är precis så här det ska vara även om det inte gått så långt som till fysiska påhopp. Kvinnor som lever i såna förhållanden går ofta till försvar, länge.
Att manipulera människor är inte så svårt. Det handlar om att hitta ingången till känslor av orättvisa eller tillkortakommanden. Rätt många har lättare att skuldbelägga någon annan och det kan man använda. Sociala medier är utmärkta som kanal för manipulation. Man kan få människor att tycka saker utan att tydligt säga att det är det man håller på med genom att hålla med om att nånting är helt galet och att det minsann beror på *valfri motpart*.
Genom påhopp och sarkasmer börjar man ”förstå” att allt elände är någon annans fel – någon som den som satt detta i system vill att man ska hata. Jag kan förundras över hur många som verkar sakna begåvning för att se mönstren men jag tror att det också handlar om att få höra till en grupp, att vara en del av nånting där man står över ”dumskallarna som ingenting begriper”.
Nyss avslöjades hur ett svenskt parti ägnat sig åt att låta så kallade ”troll” härja i sociala medier med en tydlig agenda. Vi är många som inte är så förvånade. Jag har själv lärt mig att undvika vissa uttryck för att inte fångas av de algoritmer som är en motorväg in i hatet. Politik ska granskas men när ens sociala medier fylls av ”whataboutism”, det vill säga av människor som försöker dra ljuset från det man försöker säga genom att peka mot någon eller något annat som minsann har gjort värre saker eller gett värre konsekvenser, så är det inte granskning det handlar om.
Det handlar om att mina värderingar ifrågasätts och vänds mot mig för att få det att se ut som om jag drivs av att förstöra Sverige. Målet är de som läser mina inlägg. (På en liten ort fungerar det här inte så bra, folk vet vem man är, någon blir mindre omtyckt på grund av beslut som har fattats men de flesta ser skillnad på sak och person).
Debatten efter granskningen är intressant. De gamla partierna fördömer trollfabrikerna. Man säger att fenomenet är ett hot mot demokratin och måste städas bort. Att nöja sig med en ursäkt är inte nog. Beteenden är också ett språk och att inte våga eller vilja ta konsekvenser säger något. Att vi sen matas med att det hela bara handlat om satiriska kommentarer och skämt på en låg nivå är ingenting annat än att försöka få oss att tvivla på vårt eget omdöme. Det säger dem som delar trollinläggen vidare i sociala media att det är ok och att det de gör inte alls är en del av nånting större orkestrerat med ett syfte. Vi andra ser att det här är gaslighting och vi vet vart sånt leder.