Det enda vi kan konstatera var olyckligt var tingsrättens beslut. För trots att barnkonventionen är svensk lag sedan 2020 har svenskt rättsväsende och myndigheter svårt att ta till sig barnperspektivet och att det alltid barnens bästa som ska sättas främst. Inte föräldrarnas.
I ett reportage i DN intervjuas Erik Ulnes, politisk rådgivare på Rädda Barnen, som i likhet med andra experter som DN pratat med fastslår att nuvarande lagstiftning är till för föräldrarna och inte barnen.
Under 2021 kartlade Jämställdhetsmyndigheten hur rättsväsendet hanterade uppgifter om våld och andra övergrepp av den ena föräldern mot den andra i mål om vårdnad, boende eller umgänge. Av 814 domar mellan april till december 2020 från alla tingsrätter i Sverige kunde myndigheten konstatera att umgänge likafullt fastställdes i 69 procent av målen.
I samma DN-reportage intervjuades även enhetschefen Mikael Thörn på Jämställdsmyndigheten om kartläggningen.
"Barnets bästa verkar i de flesta fall vara att ha kontakt med båda föräldrarna. Men i domarna finns ingen information om varför kontakt med en våldsam förälder är bra för barnet."
Det är ett fullständigt ohållbart läge att vi ett år efter mordet på Tintin fortfarande inte ser någon lagändring på plats. Att svenskt rättsväsende fortsätter att tilldöma umgänge till våldsamma föräldrar på väldigt lösa grunder, utan förmåga att kunna motivera varför detta påtvingade umgänge är så viktigt och bra för barnen.
Jag förstår mamman Sanam Gharaees frustration över att regeringen varken presenterat något förslag eller ens någon tidsplan för när ett förslag ska presenteras för att stoppa tvångsumgänge mellan barn och våldsutövande föräldrar.
Sanam Gharaee utrycker att det börjar vara svårt att upprätthålla engagemanget och ställer frågan hur länge det ska ta. För min egen del ställer jag mig också frågan, hur många barn till ska behöva utsättas för tvångsumgänge innan regeringen agerar?
Föreningen Lex Tintin som skapades efter mordet på Tintin har lagt fram konkreta förslag, opinionsbildat och uppvaktat beslutsfattare. Parallellt så har två statliga utredningar presenterats för regeringen under 2023, "en uppväxt fri från våld" och "tryggare hem för barn". Det behövs inte fler underlag, fler utredningar eller fler förslag.
Det som behövs nu är konkreta åtgärder som stärker barnens rätt och sätter barnens bästa främst.
Sanam Gharaee fick vara med om det värsta som någonsin kan hända en förälder. Att förlora sitt barn. Hon kämpade för Tintin och fortsätter nu att kämpa för honom och andra barn, så att det som inte får hända inte ska hända igen. Det brukar ibland sägas att ett mått på ett samhälles anständighet är hur vi förmår att omhänderta de svagaste, de som av olika skäl kanske inte kan göra sin röst hörd eller som saknar möjligheter att företräda sig själva.
En lagstiftning mot tvångsumgänge är en sådan sak, en Lex Tintin. Barnen är vår framtid, de som ska föra vårt samhälle vidare, de vi vill det bästa, som vi önskar ska uppnå sina drömmar och sin fulla potential. Det hopp som ett barn är och bär på ska inte få släckas av våldsutövande föräldrar.
Stoppa tvångsumgänget nu!