"The greatest night in pop. The untold story behind We are the world". Så heter dokumentären som nyligen hade premiär på Netflix. Tittaren får följa med i varje steg under den natt då låten We are the world spelades in. Det är den 28 januari 1985 och 80-talet pekar förmodligen där och då. Platsen är A&M Studios i Los Angeles. 46 kända amerikanska artister deltar.
Men det är så mycket mer än en inspelning. Det är ett unikt tidsdokument med autentiska bilder från bakom kulisserna. Historia skapas i realtid som de säger själva. Att kameramän filmade hela processen är helt ovärderligt idag. Med hjälp av Lionel Richie som berättare, som också skrev låten tillsammans med Michael Jackson, får man en guidad tur som faktiskt är helt enastående. Åh fan-faktorn slår konstant i taket. Det är scener som gör att man skrattar så man gråter, fylls av värme och hela tiden med spänning undrar hur det ska sluta. Allt inramat i kontexten svältkatastrof i Afrika.
Quincy Jones är producent och inspelningsgeneral som med en enorm fingertoppskänsla och människokännedom lotsar superstjärnorna genom den här legendariska natten. Det som startar som ett krig slutar i gryningen i fred när allt är klart. Så likt vilken utmanande politisk förhandling som helst. Ingredienserna är nästan identiska:
Logistiken
Någon kommer på snilleblixten att synka det hela i samband med American Music Awards. Då kommer iallafall en hel del redan vara i stan utan extra kostnad. Ändå blir det ett bortfall för Van Halen med flera är på turné. Från Bruce Springsteens manager får man höra att han har konsert kvällen innan och aldrig någonsin flyger dagen efter. Det ska aldrig vara enkelt.
Hemligheten
Sekretess måste förstås gälla med så många stjärnor i samma rum. Till en början är det hemligt var inspelningen ska ske. Sedan slutar det såklart ändå med att ett gäng fotografer står utanför studion och väntar in artist efter artist som mer än gärna vinkar stolt från sina dyra bilar.
Budskapet
Varför gör vi egentligen det här? Bob Geldof kallas in och visar bilder från sitt besök i det svältande Etiopien. Cindi Lauper fattar direkt och säger: I do believe rock'n'roll can save the world.
Solidariteten
Absolut hjärtskärande är scenen när Bob Dylan inte hittar rätt ton. Han är obekväm, avskyr grupparbete och lider i studion. Då griper Stevie Wonder in. Han är inte bara ett musikaliskt geni, utan också en skicklig imitatör. Så han sätter sig vid pianot och sjunger Dylans rader med Dylans röst. Då släpper det för Bob och han sätter det.
Bråken
Artister som politiker är vana att äga rummet. Allt ljus på mig. 46 egon i samma rum skapar friktion. Stevie Wonder agerar identitetspolitiker och vill sjunga på swahili. Då lämnar countrysångaren Waylon Jennings rummet. Maktkampen mellan Prince och Michael Jackson ligger och pyr där hela tiden. Prince som skygg och blyg, Michael mer som bror duktig. Lionel Richie rusar runt som en diplomat. Släcker bränder och håller humören uppe.
Gemenskapen
Hunger, trötthet, tjafs och förvirring. Klockan går och timme för timme tar de sig igenom tillsammans. När svårigheterna övervinns stärks gemenskapen. Som när alla spontant skrattar och sjunger Day-O för Harry Belafonte.
Målgången
Solen går upp i Los Angeles när hela låten äntligen är inspelad och klar. General Quincy, som saknar körkort, får skjuts hem i gryningen.