Den som vill skapa uppmärksamhet för sina frågor kan med fördel börja med att prata om dem i tid och otid. Säg att du ogillar ankor och att du vill att de ska försvinna från jordens yta. Eftersom majoriteten av jordens befolkning tycker att det är ett världsligt problem, eller till och med tycker om ankor så har du från början lite uppförsbacke. Om du börjar resonera med någon och denne kanske klagar på till exempel vädret – missa då inte att uttrycka en viss misstänksamhet mot ankorna. ”Ja, eller hur, men tänk om vi slapp ankbajset omkring oss, då hade man ju kunnat stå ut en sån här dag” – kan du till exempel säga. Eller ”jag är så less på att ankorna täpper till vattendragen så att bara kallt vatten kan rinna vidare” – det är nämligen inte så noga att det du säger är sant, det viktiga är att tillräckligt många till slut har hört att allt elände är ankornas fel.
Några kommer att svara emot. De där som alltid ska vända och vrida på allting och höja på ögonbrynen och kolla fakta. Det får du ta. De kommer i sinom tid att vara i minoritet. Fortsätt bara med din plan.
Någon tid senare kommer nån som ledsnat på dina historier att gå till motattack. Kanske skriver hen ett inlägg i sociala medier som ifrågasätter varför så många tycks tro att ankor är något dåligt. Här bör du ha övertygat några av dina närmaste att gå dina ärenden. Välj gärna några som tycker att attack är bästa försvar och som har lärt sig att vända på allt som folk säger. Bäst är om de använder tekniken ”amen-durå”.
Om inlägget i sociala medier handlar om att ankor till och med nyttiga för världen så blir motattacken: ”jamen då kan du ju ta och härbärgera lite fler ankor hemma hos dig, om du nu tycker att de är så värdefulla”. Det är ett bra grepp – hur ska någon kunna försvara sig mot det utan att framstå som en person som bara vill att nån annan ska ta hand om samhällsbygget?
Nu är det dags för en förening. ”Föreningen för ankors försvinnande” kanske är lite magstarkt, kanske ”Bevara Sveriges änder” är bättre? Det är ju ankorna och inte änderna som du tycker illa om. Bland de du spridit din galla för finns det alltid någon som vill vara med och som känner att: jo, om bara ankorna inte förstörde allt skulle livet/kärleken/ekonomin/bilen, eller vad hen nu väljer, fungera mycket bättre. Får ni frågor om vad föreningens syfte egentligen är så kan ni öva in ett budskap om att Sveriges änder är hotade, att deras miljö är otrygg och att ankor är det stora samhällsproblemet – betydligt större än många andra, som att få tag på folk som vill jobba i vården eller att otrygga ungar inte lyckas så bra i skolan. Men det sista behöver ni inte säga, såklart, det kan ta udden av budskapet att ankorna ska bort! Tänk också på hur ni klär er – det är bra att smälta in bland and-gillarna.
Strax kommer småfågelföreningen att uppleva att de står lite i skymundan. De börjar sinsemellan diskutera hur de också ska få uppmärksamhet och kommer snart på att det verkar givande att ge sig på ankorna.
Din framgång kommer dock att bero på om du lyckas få alla som inte håller med att framstå som att de själva inte är riktigt kloka. Det gör du genom att prata om dem med en överlägsen ton, förklara för den som vill lyssna att du alltid vetat bättre och att om man bara såg till att ankorna inte kom tillbaka på våren så skulle det här landet bli den stormakt det en gång var. Att ankor är en sorts änder är det bäst att du kniper käft om. Snart har du lyckats! Och vi andra står bredvid och undrar om folk är riktigt kloka ...