Det är väldigt sällan man blir överraskad av nyhetsflödet numera. De allra flesta nyheter går att förutse i någon mån. Media är också lätt att läsa. Dramaturgin är tydlig. Men ibland händer det där som får en att utbrista: Åh fan! Det skedde precis när förrätten var serverad på tusentals nyårsmiddagar i Europa. Flashen från TT spreds som en löpeld: "Danmarks drottning Margrethe abdikerar i januari, meddelar hon i sitt nyårstal."
Hela hösten har dominerats av mörka rubriker om ett eskalerat gängvåld, fortsatt krig i Ukraina och en mycket allvarlig situation i Palestina och Israel. Hopplösheten spred sig och man fick på allvar fundera vart världen och mänskligheten egentligen är på väg.
Helt plötsligt kom då en ny snackis som kommer få stor symbolisk betydelse när folk har hämtat sig efter chocken. Den danska drottningen, kusin med Sveriges kung Carl Gustaf XVI, meddelade i sitt nyårstal till det danska folket att hon av hälsoskäl abdikerar. 14 januari är det hennes son kronprins Frederik som övertar tronen. Margrethe har visserligen varit väldigt älskad och uppskattad i sitt hemland. En ovanlig drottning med humor och cigg i mungipan. Kvick i repliken och inte lika docklik i sin framtoning som en del andra kungligheter. En personlighet som samtidigt är en framgångsrik konstnär. Tänk om hon på riktigt och på heltid hade fått ägna sig åt det istället?
Kungahus hör hemma i sagorna och det är obegripligt att flera länder i Europa fortfarande klamrar sig fast vid den här formen. Att i ett modernt samhälle låta DNA avgöra vem som ska bli kung eller drottning är helt bisarr. Kungen och kronprinsessan Victoria kan vara hur trevliga som helst. Det tar säkert sina uppdrag på allvar. Men att lägga det ansvaret och den pressen på ett barn från födseln är inte sunt. Prinsessan Estelle kan som tronarvinge varken ha en normal uppväxt eller vuxenliv. Med allas ögon på sig är det svårt att forma sin egen väg. Ett ständigt fjäskande från omgivningen är inte nyttigt för någon.
Drottning Silvias ärliga engagemang för barns rättigheter slår snett när hennes egna barnbarns liv inte går ihop med barnkonventionens innehåll. I artikel 12 framgår att barn har rätt att uttrycka sina egna åsikter i alla frågor som rör dem. Barnets åsikter ska ges betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Delen om att alla barn har samma rättigheter och lika värde ser inte heller helt snyggt ut när man tittar på kungabarnens uppväxt och förtur till attraktiva utbildningar. Barn med en ensamstående och arbetslös mamma i Piteå är långt ifrån sådana möjligheter.
Den allra viktigaste uppgiften för en kommande drottning eller kung är också att se till att det föds en ny tronarvinge. Tänk om man inte kan få barn? Eller inte vill? Avel kan Kennelklubben syssla med, det hör inte hemma hos människor. Demokratier förtjänar bättre än att låta arvsmassan avgöra privilegier.
Margrethes besked spelar roll och kommer förhoppningsvis påverka alla kungahus i Europa. Det är rätt tid att lämna en förlegad och svindyr tradition bakom sig. Apanaget är det högsta försörjningsstöd som finns och det svider för vanligt folk att se skattemedel gå till lyxliv. Den danska drottningen är på ålderns höst till sist befriad från sina kungliga bojor. Nu kan fler inspireras och gå samma väg. Både yngre och äldre kungligheter.