När jag träffade de norrbottniska S-riksdagsledamöterna vid Kolarens Café i Karlsvik dagen före midsommarhelgen var det mycket tal om vad de uträttat under den gångna mandatperioden. Till exempel finns tydliga resultat i den nationella infrastrukturplanen, för bredbandsutbyggnaden samt vad gäller antalet utbildningsplatser vid yrkeshögskolan och Luleå tekniska universitet.
Men de nämnde också en del tunga bak(S)lag. När riksdagen släppte igenom M/KD:s budgetreservation för 2022 försvann till exempel investeringsstödet för byggandet av hyresrätter.
Det kommer att få mycket negativa effekter för Kiruna, Gällivare, Boden och andra kommuner i norra Sverige som behöver höja tempot i bostadsbyggandet för att klara de växande behov som följer i spåren av den gröna nyindustrialiseringen.
"Det kastar grus i maskineriet för vår utveckling", konstaterade helt riktigt Bodens kommunalråd Claes Nordmark (S) i NSD 6 december.
Tyvärr riskerar han att få rätt. Det räcker med att studera hur utvecklingen blev när den gamla Alliansen (M, KD, L och C) skrotade investeringsstödet efter regeringsskiftet 2006. Byggandet sjönk som en sten.
I en rapport 2013 – efter sju år med högerns marknadsliberala bostadspolitik – konstaterade Boverket att byggandet var nere på historiskt låga nivåer. Bostadsbristen beskrevs som ett allvarligt hinder för tillväxten i Sverige.
Det var också skälet till att Socialdemokraterna återinförde investeringsstödet när de återvann regeringsmakten 2014.
Tveklöst har det haft effekt. Bostadsbyggandet har ökat kraftigt sedan 2014 och investeringsstödet har spelat en viktig roll.
Åren 2017–2020 har cirka 33 000 hyreslägenheter beviljats statligt investeringsstöd. Utöver detta har nära 5 800 studentbostäder beviljats stöd under samma period. Fler människor har fått bostäder till rimliga kostnader.
Det är konkreta resultat som borde ha föranlett en smula eftertanke även hos högerpartierna. Investeringsstödet har bevisligen funkat bättre än deras egen låt-gå-politik.
Men icke. De håller fast vid sina gamla teser och lyckades även driva igenom ett budgetförslag som innebär en kraftig försvagning av den statliga bygg- och bostadspolitiken.
Det är olyckligt. Men det är samtidigt en påminnelse om att det spelar roll för bostadspolitiken vem eller vilka som styr.
Det behövs en riksdagsmajoritet som förstår att marknaden inte fixar allt. Verkligheten har klart och tydligt visat att det behövs ett statligt investeringsstöd för att det ska bli fler och billigare hyresrätter och studentlägenheter.