När nationalstaten Sverige skulle byggas upp i slutet av 1800-talet var ”Norrland” något att kontrastera det moderna (södra) Sverige mot, ett resursområde att exploatera. Ta bara namnet "Norrland". Det är inte vårt namn på den del av Sverige vi bor i. Det vore ju helt absurt att döpa det till "Norrland" för oss. Namnet kommer från ett maktperspektiv, en centralmakt i söder som gav området det något diffusa namnet "Norrland".
Första gången som namnet uppträder i historiska källor i någon form är 1329. I detta dokument benämns nuvarande Österbotten i Finland för Östernorrlandia. Första gången det uppträder i en mer bekant form är i ett kungligt brev utfärdat av kung Karl Knutsson år 1435. I brevet berättar han att han låtit bud utgå till Hälsingland och “annorstädes i Norrlanden“.
Här omtalas alltså inte ETT Norrland utan “Norrlanden”. Flertal. Det är vanligt i skriftliga källor åtminstone fram till sent 1500-tal. Begreppet omfattar även finska Österbotten under en lång tid. Det är tydligt att namnet uppkommit som ett svepande namn på de nordliga områdena.
Den här blandningen av ointresse och okunskap om den norra delen av Sverige blandades med en exotism och idealiserande av befolkningen och naturresurserna. "Norrland" var ett objekt som kunde exploateras. Vare sig det var medeltidens övertagande av den rika handeln, 1600-talets försök att bryta silver på Nasafjäll, 1800-talets baggböleri och sågverkspatroner eller 1900-talets storskaliga industrialisering så var föreställningen alltid att naturresurserna var närmast oändliga och till för att stärka centralmakten, vare sig det var det kungliga enväldet eller 1900-talets välfärdsstat.
Gemensamt för alla perioder, utöver objektifieringen, var betraktelsen av den norra rikshalvan som historielös. Ända in på 1900-tal betraktades norra Sverige, från majoritetssamhället i söder, som ett jungfruligt land, tomt och öde, en vildmark. Något att erövra.
Det pratas än idag om att här i Norrbotten finns Europas sista vildmark. Detta trots att regionen varit befolkad sedan minst 10 600 år tillbaka. Det är inte en vildmark, det är ett kulturlandskap, men av ett annat slag än det som finns i södra rikshalvan.
Ointresset och okunskapen om norra Sverige lever kvar. Vi finns långt från riksdagen och de stora redaktionerna. Här finns inte de statliga museerna. Inte universiteten med anor. Vi är dessutom få. Likförbannat produceras det banbrytande forskning, som Carina Bennerhag som visat att stål producerades här för mer än 2000 år sedan. Men det platsar inte i Historien om Sverige.
Jag håller med Pelle Johansson när han beskriver ett strukturellt problem i att norra Sverige alltid blir bortvalt. Om något händer gång på gång under så lång tid så är det ett mönster, inte en slump.
Allt detta kommer till spel när de tre första avsnitten av Historien om Sverige avverkar 15 000 år utan att knappt nämna norra Sverige. Det SVT indirekt säger är att här i norr fanns inte människorna och krafterna som formade vårt land. Direkt felaktigt men otroligt självmarkerande i att den strukturella åsidosättningen av norra Sverige i allra högsta grad lever.
Det är sorgligt att SVT, när de fick chansen att presentera en ny och aldrig tidigare skildrad historia om hela Sverige, valde det motsatta.