Det krävs egentligen inte mycket kreativitet och problemlösningsförmåga för att se en lösning på problemet eller hur? Om man skulle flytta en del av de arbetslösa i södra Sverige och matcha dem med bristen på arbetskraft i norra Sverige så hade man löst mycket. Det är trots allt bättre med folk i arbete som betalar skatt och gör rätt för sig än att de år efter år lever på a-kassa och socialbidrag.
Win-win tänker jag. Det tänker också Region Norrbotten som föreslagit för regeringen att man ska införa ett flyttbidrag om 100 000 kr för att motivera arbetslösa att flytta till Norrbotten. Att flytta dit arbetena finns. Hittills har det fått nej av regeringen. Detta trots att ekonomiska studier visar att det bidraget skulle vara återbetalt efter ett halvårs arbete. Det är alltså samhällsekonomiskt försvarbart.
Näringslivet tjänar på det, offentlig sektor tjänar på det, kommunerna får skatteintäkter, regionerna skatteintäkter och staten minskar andelen av befolkningen som är i behov av a-kassa och socialbidrag. Alla vinner.
Sen finns det någon sorts gudomlig rättvisa i att södra Sverige får uppleva det som under en rekordåren kallades för "strukturrationalisering". Det innebar en närmast klinisk syn på näringsliv och samhälle. Allt skulle vara rationellt och effektivt. Små enheter skulle slås ihop till större, vare sig det var jordbruk eller industrier. Arbetslösa skulle flyttas dit där arbetskraften behövdes. Det fanns inget utrymme för emotionellt hänsynstagande i politiken.
Mer än 225 000 människor tvingades lämna norra Sverige under 1960- och 1970-talen. De rycktes upp från sin tillvaro och flyttades till en annan del av landet. Allt med motiveringen att det var det som var det rationella, det samhällsekonomiskt motiverade.
Varför skulle vi inte kunna göra motsvarande idag? Fast från söder till norr? Är det inte slutändan ändå bättre att vi ser till att förflytta arbetslösa till arbete? Det är åtminstone ett alternativ som gynnar Sverige i sin helhet istället för att exempelvis lägga skattepengar på att få arbetsför befolkning att flytta härifrån. Återvandringsbidraget är idag på maximalt 40 000 kr och är pengar i sjön. Vi betalar folk för att lämna landet, de tar pengarna och åker. Den andra delen i dubbelsmockan mot ett fungerande samhälle är naturligtvis inkomstkravet för arbetstillstånd, det är idag 80 procent av medianlönen i Sverige vilket motsvarar 28 480.
Förslaget från regeringen är att försörjningskravet ska höjas från nästa år till 100 procent av medianlönen, 34 200 kr. Kravet man ställer för arbetskraftsinvandring är 5 200 mer i lön än vad kvinnor i arbetaryrken har i medianlön och 1 700 mer i månaden än medianlönen för män i arbetaryrken.
Redan förra året kunde vi läsa om hur försörjningskravet kom att leda till äldreboenden hotades av stängning när elva anställda inte längre klarade inkomstkravet och hotades av utvisning. Detsamma skedde i Jokkmokk med konsekvenserna att det inte längre skulle gå att erbjuda en god och säker vård till de äldre.
Så den svenska regeringen, staten, jobbar återigen mot en fungerande välfärd här i norr, både genom att hellre låta arbetslösa fortsätta vara arbetslösa i södra Sverige och genom att sparka ut arbetare som bor och betalar skatt här.