Risken för fattigdom har ökat i Sverige under långt tid, samtidig som de flesta av oss har haft det oväntat bra med mer kvar i plånboken på grund av låga räntor, skatteavdrag för både ägda bostäder och arbete. Men de som redan hade det svårt har fått det ännu sämre. Det handlar inte bara om arbetarkvinnor med låga löner, det handlar också om att endast erbjudas deltid. Är du dessutom ensamstående påverkar det starkt din ekonomi.
Risken att sakna inkomst för att hålla sig ovanför fattigdomsgränsen har ökat trefalt sedan 1998. Framför allt har de behovsprövade stöden minskat med sammanlagt 1,5 miljarder kronor årligen mellan 2000 och 2017
Föreningen Makalösa föräldrar samlar ensamstående kvinnor i hela landet och att läsa hur dessa, oftast kvinnor, får kämpa för att få livet att gå ihop är något som alla borde ta del av. I synnerhet dem som skakar på huvudet åt höjda barnbidrag.
Här får du möta mammor som inte äter sig mätta, inte har råd med ens begagnade kläder utan prioriterar barnens behov. De väljer bort sin egen hälsa för vårdbesök, mediciner är för dyrt, tandläkarbesök är rena fantasin. De går till arbetet fast de är sjuka för att kunna vara hemma när barnen är det. De är mammor som oroar sig för att pengarna inte räcker till räkningarna, som får avsluta barnens fritidsaktiviteter, som oroar sig för att barnen får äta onyttigt då bara det billigaste gäller.
Den här gruppen har vuxit sig större i vårt samhälle under många årtionden. Ingen regering kan svära sig fri från ansvar, det är länge sedan det fanns stöd i riksdagen för en politik som vill göra något annat. De förändringar som gjorts de senare åtta åren har på intet sätt kompenserat för de stora förändringarna och det är lätt att hålla med SSU:s Lisa Nåbos svidande kritik mot de vuxna som röstat och fattat beslut under hennes uppväxt. För hur det än är, så kommer det som är problem i samhället inte kunna åtgärdas så länge det inte finns stöd för politiska förslag som siktar in sig på dem.
Socialdemokraternas skuggbudget har titeln ”Barnen ska inte betala krisen”, och där har man prioriterat att höja barn- och studiebidrag tillfälligt, med extra utbetalning under sommaren. Även underhållsstödet föreslås höjas. Fritidsaktiviteter med lunch som ingår under sommaren är ytterligare ett förslag.
Det är bra mycket bättre än det regeringen gör, deras minskade resurser till kommunerna kommer i stället späda på problemen för de här familjerna. Det berör både förutsättningarna för de deltidsarbetande mammorna och barnen i dessa familjer som ofta är beroende av det som samhället erbjuder.
Mikael Damberg vet dock likaväl som jag att det som förslås i skuggbudgeten mer är plåster på såren, det räcker inte för att åstadkomma en systemförändring där familjer kan slippa daglig stress över en ekonomi som inte går ihop. Det krävs genomgripande reformer, omfördelning och tuffa prioriteringar.
Alla som har lyxen att skaka på huvudet åt 200 kronor mer i månaden kan betrakta sig tillhöra den privilegierade skaran.
Men du som tillhör gruppen behöver höja rösten, vi är trots allt många fler och därför behöver vi alla vara med och driva på för en systemförändring. Inte bara plåster på såren till dem som inga marginaler har.