Jag har aldrig upplevt hur det är att inte ha mat på bordet till min familj, även om det periodvis i mitt liv varit så att vi fått avstå, planera varje krona noga och välja det billigaste för att få det att gå ihop. Aldrig varit fattig, ändå kan jag inte med att kasta, i synnerhet inte mat. Jag lagar kläder, nästan allt möblemang är ärvt. Trendig och politiskt korrekt? Ja, med tiden verkar det som jag blivit det.
När jag nu närmar mig 50 kan ja se att mycket av det jag tänkt och gör färgas av vart jag kommer ifrån. Jag behöver inte själv ha upplevt hunger i magen, för att veta att barn inte ska behöva snara småfågel för att släcka hunger som gammelmorfar Håkan fick göra. Det krävs inte mycket av empati för att föreställa sig hur det känns att bli utbjuden till auktion till lägstbjudande, hamna hos en familj som ser en som billig arbetskraft som morfar fick när han var 8 år gammal.
Gammelmormor Signe ändrade kläder långt efter det som är pensionsålder idag, både mammas och morfars höfter slets ut innan pension, det påverkar livet som pensionär. Min far skakades om rejält när huset han själv byggt brann ner, det som jag vet att han betraktar som hans och mammas pensionsförsäkring. För den som lever på sitt eget arbete är det alltid skört, livet kan vända hastigt. Den vetskapen bär jag alltid med mig.
Under min uppväxt har historia varit ett intresse, större delen av livet har jag engagerat mig i samhällsutveckling även byggt akademisk kunskap. Det "bagaget" gör att jag ser stora skillnader i vårat samhälle som kan överbyggas av politik och i min mening också bör göra det.
Värden som styr mig är: eget ansvar, alltid göra det bästa man kan men också att hjälpa andra när deras förmåga brister. Inte för att jag är en blödig person utan för att jag är övertygad om att samhället blir bättre för alla när vi ser till att de som har det som svårast får en hjälpande hand, tills de kan stå på egna ben.
Jag kunde idag ha skrivit om det politiska spel som gör att riksdagen i veckan har röstat ner vårbudgeten. Den här texten handlar istället om skälen bakom förslagen som högern röstar ner.
Efter regeringsskiftet 2014 började Socialdemokraterna arbetet med att sluta den skatteklyfta mellan lön och pension som alliansregeringen skapat under 8 år. Den tog också åtta år att sluta, på grund av att M, SD, KD, och L fortsatt röstat för att den ska kvarstå. Men nu är skattklyftan sluten. Det handlar om ideologi. Pension är intjänad lön.
Förslaget S lagt handlade om fördelning.
En fast summa ger mer till den som har minst, till skillnad från skattesänkning som ger mer till den som har mest. Därför är det skillnad på Socialdemokraternas förslag och borgerlighetens förslag, även när de båda kan beskrivas som 1000 kr innan man börjar bena i vad det i praktiken betyder.
Det handlar också om jämställdhet.
Majoriteten av alla som har de lägsta pensionerna är kvinnor, ingen ska påstå att dessa kvinnor inte varit med och byggt upp det här landet. Oavsett om det varit heltidsjobb eller deltid för att ta hand om barnen innan barnomsorgen byggdes ut. Även om det som nu kommer till riksdagens bord blir en kompromiss med Centern, sådan är politiken villkor, är jag beredd att kalla in riksdagens ledamöter mitt i sommaren, för att rösta för att ge mer till dem mes störst behov, man ska inte som pensionär behöva välja bort kaffet för att det är för dyrt.
Bara det.