Barn saknar konsekvenstänk. Den förmågan är faktiskt inte helt färdigutvecklad förrän i 20-årsåldern. Just därför krävs en fostran av föräldrar i samarbete med skola, föreningsliv och andra trygga vuxna. Ofta går det där rätt bra. Visst kan det vara en skumpig resa fram till myndighetsåldern, men man lär sig och utvecklas vartefter av misstagen. Alla har varit unga någon gång och minns förhoppningsvis hur det var.
För den grupp av barn som det går sämre för är orsakerna ofta uppenbara. Redan i förskoleåldern kan man se vilka pojkar och flickor som riskerar att hamna snett senare i livet. Det kan handla om en instabil hemmiljö med bristande omsorg. En femåring som trots vinter alltid är för tunt klädd. Eller är utåtagerande på grund av någon outredd diagnos. Då finns samhällets skyddsnät. Iallafall på pappret. Både skollagen och socialtjänstlagen är tydliga. Alla unga har rätt att få det stöd de behöver. Förebyggande insatser är avgörande, men får sällan braskande rubriker i tidningen. Ändå misslyckas samhället gång på gång.
Går det så illa att man omhändertas på HVB-hem eller låses in av Statens institutionsstyrelse, då slår man i botten direkt. För det finns numera otaliga rapporter som visar hur den så kallade vården misslyckas fatalt. Misshandel, drogmissbruk, självmord, usel skolundervisning, olämplig personal. Listan är lång på hur mycket djävulskap de mest utsatta barnen tvingas utstå. Flickor är extra sårbara.
Barn får betala ett högt pris för vuxenvärldens inkompetens och bristande resurser. Trots det skruvar regeringen nu upp tonläget ännu en grad. Justitieminister Gunnar Strömmer tog i måndags emot utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare. Med sin västernorrländska stämma meddelande han redan dagen innan i SVT:s Agenda att regeringen vill sänka straffbarhetsåldern från 15 till 14 år. Det ska gälla vid särskilt grov brottslighet.
Förslaget går emot beprövad erfarenhet i Danmark. Flera barnrättsorganisationer reagerar starkt. BRIS larmar till SVT: Det blir i sådant fall en exceptionell förflyttning av synen på barn i det straffrättsliga systemet. Tidigare barnombudsman Fredrik Malmberg, numera direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, varnar för att en sänkning betyder att Sverige går emot FN:s barnrättskommittés tydliga rekommendationer. Risken är också att det kommer stå i strid med Sveriges folkrättsliga förpliktelser. Det är ingen liten sak. Barnkonventionen är dessutom svensk lag sedan 2020.
Gängskjutningarna måste stoppas. Återkommande sprängningar som skakar om livet för hundratals grannar i olika bostadsområden är oacceptabelt. Men det kommer inte få ett slut bara för att man sätter barn i fängelse. Det krävs ett omfattande arbete under lång tid för att vända utvecklingen. Tidö-gängets hafsiga utredning och desperata utspel är därför ren populism som bara förvärrar de här barnens möjligheter att komma på rätt köl igen. Barn i hela landet riskerar i stället att hamna i fängelse. Piteå är inget undantag.
Får man ringa mamma på kvällen från cellen och säga godnatt? Går det bra att ha med sig nallen till fängelset? Vem tar hand om rädda inlåsta barn som gråter på natten? Hur ska de få rätt hjälp och stöd på en plats där äldre intagna direkt rekryterar dem in i ny brottslighet? Frågorna är många, regeringens svar färre.