En solig septemberdag 2010 träffade jag tidigare samordnings- och finansministern Pär Nuder (S) på Byxtorget i Piteå. Han och Sven-Erik Bucht (då riksdagskandidat) åkte runt i Norrbotten och höll valtal.
Nuder berömde det S-märkta ledarskapet i Piteå. Han pekade på värdet av att det, som i Piteå, finns kommunalråd som ägnar sig åt både tillväxt- och välfärdsfrågorna.
"Under förmiddagarna är de engagerade för näringspolitiken och för att kommunen växer. Under eftermiddagarna ser de till att den ekonomiska tillväxten fördelas rättvist till medborgarna i form av skolor, äldreomsorg och fritidsanläggningar", exemplifierade Nuder.
Det är ett budskap som innehåller ett gott råd till socialdemokratin inte bara i Piteå utan överallt, på alla nivåer.
Partiet gör alltid klokt i att matcha fram politiker som ser vikten av både aktiv näringspolitik och generell välfärdspolitik. Det får aldrig bli "antingen eller" utan måste alltid vara "både och".
Den insikten är också en av förklaringarna till att Socialdemokraterna har hållit i styråran i Piteå, Norrbottens nästa största kommun, under så många år.
Det har inte alltid varit en lätt resa. 1980-talets nedläggningar av boardfabriken och mentalsjukhuset på Furunäset var tuffa smällar som kunde ha knäckt vilken kommunledning som helst.
Piteå tog sig emellertid igenom krisen och klarade omstruktureringarna på arbetsmarknaden tack vare en aktiv lokal jobb- och näringspolitik som tog sikte på att utveckla besöksnäringen, tjänstesektorn, musiken och nya verksamheter.
Resultaten syns icke minst i befolkningssiffrorna. Piteå har länge haft en stark befolkningstillväxt.
1968 bodde det 32 612 invånare i Piteå. Idag har befolkningstalet passerat 42 000 invånare.
Det är en tillväxt som i sin tur har medverkat till att kommunekonomin är i gott skick och att det finns resurser för att ha god kvalitet i skolor, äldreomsorg och andra kommunala verksamheter.
Allt detta har även skapat respekt och förtroende för socialdemokratin långt utanför arbetarrörelsens led.
Människor har uppskattat att det finns en lokal socialdemokrati som levererar jobb, tillväxt och välfärd.
Det går emellertid inte att börja slarva med framgångsreceptet. Det finns nämligen inget som säger att Socialdemokraterna i Piteå kommer att behålla sin starka position i all evinnerlig tid.
Det är bara att titta på hur det gick för partiet i Kiruna 1994, Kalix 1998 eller Boden 2002. När den lokala socialdemokratin började uppfattas som för stöddig och maktfullkomlig – alternativt ägnade sig mer åt interna maktstrider än politikutveckling – så tappade den makten.
Kort sagt: Det går inte att ta S-mandaten i kommunstyrelsen för givna. Det gäller att vinna väljarnas förtroende på nytt i varje val.
Just nu befinner sig socialdemokratin i Piteå i en viktig formativ fas.
Det ska utses en ny kandidat till posten som vice ordförande i kommunstyrelsen efter avgående Anders Lundkvist.
S-föreningarna har nominerat fyra kandidater – Stefan Askenryd, S-G Pettersson, Patric Lundström och Jonas Lindberg.
Kvartetten ska frågas ut vid en offentlig hearing 14 augusti. Sedan väljer partiet sin kandidat på ett möte 6 september. Därefter blir det kommunfullmäktige som fattar slutgiltigt beslut 13 september.
Jag tänker inte lägga mig i persondebatten och ha några synpunkter på vem som är mest lämpad. Det har jag för övrigt inte en susning om. Men jag har tre råd i all välmening till det lokala partiet:
1) Sköt nomineringsdiskussionen i snygga och schyssta former. Låt oss slippa smutskastning och elakt spel. Tala väl om din egen kandidat, inte illa om andras kandidater. Bittra personstrider är inte uppbyggliga och leder sällan till goda valresultat.
2) Tänk på att välja företrädare som inte går hem bara bland de 543 medlemmarna i Piteå socialdemokratiska arbetarekommun. I slutändan handlar det om att kunna vinna stöd hos mer än 33 000 röstberättigade i kommunen. Då räcker det inte bara med att ha ett starkt internt stöd. Det gäller också att funka externt.
3) Glöm inte S-nestorn Nuders tal på Byxtorget 2010! En framgångsrik S-politik måste alltid rymma både välfärds- och näringspolitiska perspektiv.
En socialdemokrati som tappar bort det ena eller det andra blir helt enkelt ingen lyckad socialdemokrati.