I Älvsbyn har befolkningen minskat med 4,71 procent, för Arvidsjaur är siffran 5,53 procent och för Arjeplog hela 12,45 procent. Det är bara Övertorneå som har en större minskning än Arjeplog. Det säger sig självt att det inte är hållbart att en kommun tappar mer än 10 procent av sin befolkning per årtionde.
Arjeplog och Överkalix tillhör de, till befolkning sett, minsta kommunerna i länet idag. Men de har samma uppdrag och krav på sig som Piteå och Luleå som är avsevärt större och har betydligt större skatteunderlag. Frågan som alla borde ställa sig är hur länge detta kan fortgå utan att staten agerar? Vad händer om staten inte agerar?
Nuvarande regering har nog inget intresse överhuvudtaget. Deras svar på kriser verkar vara att sätta ihop grupper för att erbjuda samtalsterapi från Rosenbad. Med det menar jag Ebba Busch besked om att de satt samman en krisgrupp på regeringskansliet med anledning av Northvolts storvarsel och ekonomiska kris. Gruppen ska samordna insatserna och regeringen säger sig vara beredd att "hjälpa till med allt" förutom ekonomiskt stöd.
Det är nog knappast till tröst till Skellefteå kommun som lånat miljarder för att hänga med på vågen som Northvolts etablering utlovat. Låneskulden ökade från 170 miljoner 2016 till nästan 2 miljarder 2021. Så sent som i mars i år beviljades kommunen ett lån på 800 miljoner från Europeiska investeringsbanken (EIB). Kommunen har ökat sina lån med närmare 1000 procent.
Med den sortens ovilja att ens hjälpa de större kommunerna här i norr att klara av tillväxten i samband med stora företagsetableringar som på sikt gynnar hela landet måste vi ändå fråga oss vad staten är till för? Vad har vi den svenska staten till om den inte hjälper kommunerna att ta risken men förväntar sig att skörda hela den eventuella vinsten?
Vad har vi den svenska staten till när den inte ser till att Arjeplog, Överkalix eller de andra tolv kommunerna får de resurser som behövs för att klara grunduppdraget? I den budget som regeringen nyligen presenterade fanns inga höjningar av de allmänna statsbidragen till kommuner och regioner. Noll. Inget. Detta trots att kommunerna och regionerna länge ropat att man inte klarar vårdbehoven, vårdplatser måste stängas, det går inte att hålla öppet skolor och förskolor och hemtjänsten går på knäna.
I Pajala är det ekonomiska läget så illa att man behöver låna till driften. I Kristerssons Sverige så behöver kommuner låna pengar för att kunna betala lönerna till sina anställda. Samtidigt lånar staten för att sänka skatterna.
Dessutom är det en budget som i stort bara gynnar höginkomsttagare. De som redan har mest och tjänar mest får också skatten sänkt mest.
Återigen ställer jag frågan vad vi har den svenska staten till om den inte har förmågan att tillse att hela landet har förutsättningar att leva? Vad är samhällskontraktet då? Svaret är naturligtvis att vi inte längre har något samhällskontrakt. Regeringen bedriver en politik som gynnar dem själva, höginkomsttagare och storstadsregionerna.
Med vår nuvarande regering och den politik de för är det inte frågan om utan när det sista lyset släcks i Arjeplog. Sverige förtjänar bättre. Norrbotten förtjänar bättre.