Det kan ha varit den mest händelserika dagen i svensk politik någonsin. Riksdagen röstade fram Sveriges första kvinnliga statsminister, för att senare fälla dennes förslag till budget. Oppositionen gick för första gången ihop med ett parti grundat av nazister för att föra fram ett gemensamt budgetförslag, som då vann. Detta resulterade i att det mindre av regeringspartierna meddelade att de inte tänker ingå i den nyvalda statsministerns regering, varpå hon begärde entledigande. Förvirrande? Eh, ja. Men vi går igenom det hela.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kunnat styra landet baserat på en uppgörelse med Centerpartiet. Uppgörelsen kom till för att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande över svensk politik. I uppgörelsen ingår även att Vänsterpartiet ska hållas utanför, och denna punkt av avtalet har i medier kallats för ”förnedrings-klausulen” eftersom S, MP och C behöver Vänsterpartiets passiva stöd för att regeringsunderlaget ska hålla.
Vänsterpartiet har under denna mandatperiod stundvis hotat med att inte ge sitt stöd om de inte får inflytande över vissa frågor. När Stefan Löfven (S) avsattes och återigen tillträdde i somras berodde det på just Vänsterpartiet. Samtalen kom till en lösning och Stefan Löfven blev återigen vald till statsminister, på V:s nåder.
Nu när han dock avgått, och S valt en ny partiledare, skulle då Magdalena Andersson väljas till ny statsminister. Därmed såg V chansen att ställa nya krav, vilket gjorde att förhandlingar inleddes mellan S och V. Detta tyckte kort sagt inte Centerpartiet om, och vi kommer tillbaka till det längre fram.
Andersson valdes till statsminister. Ett historiskt beslut. Sverige har aldrig tidigare haft en kvinnlig statsminister och tårar fälldes över det krossade glastaket. Ruset varade dock inte länge. Under eftermiddagen skulle riksdagen rösta om budget, varpå Centerpartiet valde att inte släppa fram regeringens förslag på grund av S samtal med V. Detta gjorde att budgetförslaget från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vann. Även detta är historiskt. Aldrig tidigare har etablerade högerpartier i Sverige aktivt samarbetat med ett högerextremt parti på det här sättet.
Magdalena Andersson menade dock att även fast hon ogillar M-KD-SD-budgeten så ser hon ändå möjlighet att regera med den. Det gjorde dock inte hennes regeringskollegor i Miljöpartiet, som strax efter budgetomröstningen höll presskonferens där de meddelade att de inte kan sitta kvar i en regering som genomför något som förhandlats av Sverigedemokraterna. I enlighet med praxis begärde då den nyvalda statsministern entledigande.
Vad detta innebär för framtiden är att M-KD-SD-budgeten står fast men att Andersson kommer att behöva ställa upp i en ny statsministeromröstning, och om hon återigen väljs kommer hon att behöva bilda regering utan Miljöpartiet. I grunden vill ju både Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet hellre ha en socialdemokrat som statsminister än en moderat som förhandlat sin politik med SD, så hon bör kunna väljas igen. Men läget är trixigt.
Man kan tycka en massa saker. Man kan tycka att Moderaterna borde skämmas för att de budgetsamarbetat med SD. Man kan anse att Vänsterpartiet borde lagt sig platt för den goda sakens skull. Man kan tycka att Centerpartiet agerar ologiskt när de varit så måna om att inte ge SD inflytande men samtidigt röstar på ett sätt som gör att SD:s budgetförslag går igenom. Men mest kanske man kan tycka att detta utan tvekan var en tråkig start för Sveriges första kvinnliga statsminister.
